Kategori: Sommarsegling 2018

Veckans stora upplevelse stavas A-n-h-o-l-t. Anholt ligger utslängt i Kattegatt. Vi seglade runt tio timmar från Ebeltoft för att ta oss dit och sedan tio timmar igen för att komma tillbaka till Jylland och Hals. Ön omges av underbara stränder som bjöd på de härligaste baden hittills i sommar: klart, varmt vatten, mjuk sandbotten, inga maneter, ljuvliga sandstränder med höga dyner som man kunde hoppa i och bli som barn på nytt i och överallt doftade det gott av en och tall och vad vet jag. Ön var överraskande kuperad och färgerna kanske lite speciella, men effektfulla. Kanske var det ett resultat av torkan i år. Väderprognoserna gjorde att det bara blev två nätter på Anholt, men jag kommer gärna tillbaka och vandrar på dina underbara stränder igen.

På jakt efter smör ramlade jag istället på en gubbe som hyrde ut dressiner. Som kontrast till all segling har jag ägnat ett par timmar åt järnvägsarkeologi. Godstrafiken på denna korta bibana (6-7 km) mellan Aabenraa och Rödekro upphörde tydligen 2001 och persontrafiken redan på sjuttiotalet. Historien sätter sina ”spår” på många sätt. Eftersom Aabenraa var tyskt fram till 1920 drevs banan av preussiska statsjärnvägen fram till dess. Preussare på Jylland? Känns som en främmande tanke.

I Aabenrå mönstrade Gunilla på. Gunilla var även med första gången jag deltog i en minieskader ordnad av Singel & Mingelsegling i Stockholm, en kylslagen Kristi Himmelfördshelg 2014. Nu var det lite varmare… Första målet blev Aarö. Lilla Bälts pärla enligt reklamen.

Om nu inte Aarö levde upp riktigt till förväntningarna visade sig istället Assens vara en fin gammal by.

Lotta Gustafsson
Bra där⛵😂 ‼️

Salomonsson Claes
Är det båt duschen ?😀😀😀🤗

Per Karlbom: En av dem 🙂

Hans Berkegård
bucket challenger innehåller väl isbitar också, en delikatess som är sällsynt i dessa tider.

Per Karlbom: Hårdvaluta. Is alltså ☀️

—

Att i Lilla Bält ställa autopiloten på en viss kompasskurs är inte att rekommendera. Vi upplevde strömhastigheter på upp till tre knop så rätt vad det var kunde man vara någon helt annan stans än man tänkt sig.

Middelfart, ännu en dejlig by.

Äntligen har Aquileja kommit ut i Kategatt. Vattnet är ofta Medelshavsblått och maneterna har nästan försvunnit. Vi tog ett lite rejälare skutt, från Middelfart till norra delen av Samsö, Mårup.

Idag utforskade vi norra delen av ön. Här är väldigt vackert och här finns också byn Nordby som har utsetts till Danmarks mest välbevarade landsbygdsby.

En utmaning i Danmark, inte minst när det blåser mycket, är de ibland väldigt trånga hamnarna. Peppar, peppar hittills har allt gått bra, men idag blev vi åskådare till en tysk båt som dunsade in i sin granne när de skulle lägga ut. Efter ytterligare cirkusuppvisningar i hamnen lade de sig bredsida mot oss och en bister skeppare kom över med kamera och visitkort i högsta hugg. Har aldrig tyckt att det varit något problem att segla själv, men härnere vet i sjutton… Bra med gastar 🙂

Kan återigen påminna om att det fr o m nästa vecka kommer att finnas gott om plats ombord om någon skulle vilja haka på.

Aquileja har i alla fall vänt nosen norrut nu efter besöket i Flensburg och via charmiga Sönderborg och två svajankringar söder och norr därom (Dynt hoved på Jylland respektive Dyvig på Als) nått Aabenraa för besättningsbyte. Inte den mest charmerande hamn jag legat i i Danmark, men en OK stadskärna enligt traditionell dansk modell. Seglingsveckan startade med att sola och bada och med en cykeltur från Aerösköbing till Marstal på Aerö och en efterföljande kvällssegling och svajankring längs Langeland. På väg över mot Als kom så äntligen spinnakern upp. I Mommark på Als njöt vi av det fina ljuset och den vackra stranden. Till Flensburg blev det återigen kryss i hejdundrande fart och ut därifrån kvällen därpå sa det bara swosh, så var vi framme vid vår nattklint, Dynt hoved.

Flensburg var en trevlig stad väl värd ett besök. Det märktes tydligt att man befinner sig i gränstrakter, med minoriteter av danskar respektive tyskar på båda sidorna av gränsen. Det märks t o m i språket. Hälsningsordet Moin används av både tyskar och danskar nära gränsen. Aabenraa var för övrigt tyskt så sent som 1920 då det som ett resultat av en folkomröstning återförenades med Danmark. Samma folkomröstning ledde dock till att Schleswig-Holstein förblev tyskt.

Med Maria Hermansson
Datum: 4-7 juli 2018
Rutt: Fejö-Vejrö-Skaelskör

Nu har Aquileja parkerat i Skaelskör på västra Själland för lite vila och besättningsbyte. Två nya gastar kommer ombord på söndag och de flesta veckor (söndag eftermiddag-lördag morgon) finns det någon plats kvar för den som känner sig hugad. Skaelskör visade sig vara en väldigt pittoresk liten stad. Staden nås via en slingrande ränna mellan vackra sädesfält och flodstränder. Idag kom vi från Vejrö på vad som börjar kännas som en rutinmässig kryss i friska ”Gotland runt”-vindar, så det går snabbt att ta sig fram. Men, tillbaks till Fejö.

Ibland ska man ha lite tur. Helt upprymd efter att ha fått uppleva första kvällen av Fejös musikfestival. På eftermiddagen fick vi en försmak av de unga talangerna i samband med ett vernissage och på kvällen spelade man i ett gammalt magasin på krypavstånd till båten. Vi har fått lyssna på fantastiska musiker i arrangemang jag aldrig hört maken till, bl a ett otroligt soloframförande på kontrabas, en nykläckt svensk operastjärna, Metallica-musik arrangerat för cellister mm. Wow säger jag bara För övrigt många svenska artister som pratade en charmerande danska.