Danmarks mest populära turistmål: norra spetsen på Jylland, d v s Grenen strax norr om Skagen. Udden där det lugna (?) Kattegatt och det vresiga Skagerack möts och de olika haven kolliderar med varandra.
Aalborg-Limfjorden-Hals-Skagen
med Per Wistrand (Aalborg-Hals) och viveka wikström
En stor del av nöjet med att segla, och med att resa i största allmänhet, är ju mötet med människor. Överhuvudtaget i Danmark har jag mest mött varma och trevliga människor. Man tycks ha mer tid att växla några ord och hjälpa till och det gäller i ännu högre grad ju längre ut på landet man kommer. I närheten av Amtoft inne i Limfjorden ligger Nordeuropas största fågelskyddsområde. Vi var tre ombord på två cyklar och behövde en tredje. Vi gick upp till byns köbmand, som visade sig vara en kvinna, och hörde oss för om cykeluthyrning. Nej, det fanns det ingen. Men, vad gjorde det, hon ringde runt till bekanta och hörde sig för om någon hade en cykel att låna ut till ”nogle svensker”. Raskt kom en dam som bodde tre kilometer bort körandes med sin bil och levererade en cykel åt oss. ”- Vi vill gärna betala dig.” ”- Nej, nej, det kommer inte på fråga. Vi broderfolk måste ju stötte varann.” Hoppas blomman i cykelkorgen uppskattades.
Annars avslutades ju veckan innan med storm och veckan därpå fortsatte med en hel del skitväder och lägre temperaturer. Som tur är var i alla fall besättningens temperatur på en behaglig nivå. Limfjorden då? Det lät ju så spännande, detta vatten som ursprungligen var en fjord men som en stormvåg i början av artonhundratalet omvandlade till ett sund mellan södra delen av Jylland och dess norra rest. Kanske gjorde det blygråa vädret att vi inte såg dess omtalade skönhet eller så var vi på fel ställen, men nog har jag sett skönare delar av Danmark.
Väder och vind och besättningsmedlemmarnas håg gjorde att vi inte tog vägen via Nordsjön och Skagerrack upp till Skagen och tillbaka i Kattegatt seglade vi dessvärre även förbi Läsö. Det får bli något annat år. Rutten gick Ålborg-Amtoft-Doverodde-Nyköbing Mors-Fur-Nibe-Hals-Frederikshavn-Skagen och här i Skagen skiner solen igen (hur länge?). En lite längre seglingspaus nu och så bär det sedan av mot den svenska Västkusten.
Man ska inte döma hunden efter åren och uppenbarligen inte heller Skagen efter dess hamn som står i brutal kontrast till resten av Skagen och som väl dessutom måste vara en av Danmarks dyraste småbåtshamnar, 280 DKK (motsvarande c:a 390 SEK). Men Skagen, det är värt ett eget kapitel.
Skitväder från Ålborg till Amtoft
Enligt utövarna den danska nationalsporten krolf – en slags krocketgolf… på Amtoft Havn.
Det kan vara jobbigt att cykla. Inte minst när det stora fågelskyddsområdet Vejlerne visade sig både uttorkat och fågelfattigt…
Kreativ AIS-information på Feggesundfærgen.
Två fasta röda. Klart at passera västerut. Men hallå, ska du inte fälla upp klaffen lite mer? på Vilsund Bridge.
Söt färja över Nees sund
Grönt är skönt även om det är grått.
I fjärran skymtar man den landremsa som till stor del avgränsar Limfjorden från Nordsjön. Vi vände dock tillbaka och rundade ön Mors. på Oltidshøjene Ydby.
Mer blöt än så här med kläderna på kan man inte bli. Även cykelturer kräver trovärdiga väderprognoser. på Doverodde Lystbådehavn.
Klyscha som alltid fungerar: Efter regn kommer solsken. Frågan är väl bara när… på Sallingsund Bridge.
I Danmark finns det åtminstone tre Nyköbing. Är denna den sömnigaste? i Nykøbing Mors.
Sjölä, men hård vind rakt in i sidan och trångt akterut. Spännande att ta sig ut 😟 på Fur Havn.
Fur var en både vacker och välmående ö. Välståndet kom framförallt från industri och tillverkning av kattsand (!) och specialtegel.
Fur
Här skulle man ha kunnat stanna till och undersökt Fredrik den VII:s kanal som man här anar inloppet till. Kanalen grävdes för att sjöfarten skulle slippa de svårnavigerade och grunda vattnen vi nu seglade på. Kunde man inte muddra på den tiden då kanalen byggdes? I bakgrunden ser man också det vita kanalbetjenthuset. Vi sparade dock dessa utforskningar och gick vidare mot Nibe. i Løgstørs kommun.
Nibe var en rätt mysig liten stad.
Åter i Hals visade sig även det vara ett rätt mysigt litet samhälle. Det gäller att ge sig iväg från hamnarna bara som inte alltid är så idylliska.
Hals
Från Hals gick det undan i frisk vind med bara förseglet uppe. Frederikshavns lustbåtshamn låg lite off och vi har ingen aning om Frederikshavn är en trevlig stad. Färjetrafiken kunde dock vara tät. Först in kommer färjan från Läsö och efter den en Stenabåt från Göteborg. Den här dagen skulle vi behövt lite av vinden från dagen innan…
Jag kan inte påminna mig att jag sett så många handelsfartyg ligga och vänta på bättre tider. Jag räknade till mellan 20 och 25 fartyg. Går vi mot sämre tider?
Hamnen i Skagen är relativt stor och fokus är helt och hållet på fiske och varvsindustri. Visst fanns det en och annan näpen fiskebåt, men väldigt många bjässar (se den röda). Vad fiskar de? Val?
.
Ebeltoft-Anholt-Aalborg
Veckans stora upplevelse stavas A-n-h-o-l-t. Anholt ligger utslängt i Kattegatt. Vi seglade runt tio timmar från Ebeltoft för att ta oss dit och sedan tio timmar igen för att komma tillbaka till Jylland och Hals. Ön omges av underbara stränder som bjöd på de härligaste baden hittills i sommar: klart, varmt vatten, mjuk sandbotten, inga maneter, ljuvliga sandstränder med höga dyner som man kunde hoppa i och bli som barn på nytt i och överallt doftade det gott av en och tall och vad vet jag. Ön var överraskande kuperad och färgerna kanske lite speciella, men effektfulla. Kanske var det ett resultat av torkan i år. Väderprognoserna gjorde att det bara blev två nätter på Anholt, men jag kommer gärna tillbaka och vandrar på dina underbara stränder igen.
Från Hals gav vi oss in i Limfjorden. Detta vatten som alltså delar Jylland i två delar. Kanske inte så många som tänker på det. Återigen dök maneterna upp och med dem även tumlarna. Gillar tumlare maneter månne?
Vi kom dock inte så långt in i fjorden som vi hade tänkt. För första gången i sommar blev vi inblåsta – i Aalborg. Det är inte bara spännande att segla i Danmark, utan även att ligga i hamn. Jag låg bara och väntade på att förtöjningstamparna skulle slitas sönder och båten krängde så att grejer rasade omkring som vore det en värsta kryss. Jag vet inte hur mycket det blåste, men prognosen förutspådde byar på 25-32 m/s och längre västerut var det varning för orkan.Tog sommaren slut nu eller tog den bara en, möjligen välförtjänt, paus?
Man ställs in för olika utmaningar när man seglar utomlands, även om ju Danmark nästan känns som hemmavid. Gasol är en av dem. I Svendborg hittade jag en byggmarknad som bytte gasflaskor av den sort jag har ombord. Det var inget snack, jag fick en flaska med dansk fattning mot min svenska. – Var jag medveten om att kopplingen var annorlunda? – Jo tack, jag har försett mig med en adaptersats.
Men, när det sedan var dags igen i Ebeltoft och nytt försök i Aalborg, var det tvärnit. Jag såg ingen annan råd än att köpa en helt ny flaska med dansk anslutning. Nu har jag två flaskor med dansk koppling och en med svensk. Undrar om jag blir av med den danska i Sverige? Var dessutom tvungen att göra om gasolinstallationen, då adaptern gjorde att flaskan inte fick plats i den dränerade tunna som flaskan annars står i.
Hur har ni andra som seglat utomlands tacklat detta med gasol? Hört att en del fyller sina flaskor, men här i Danmark har jag inte stött på detta.
Om det är vackert väder, ligger paradiset nära…Anholt.
Egentligen är den inte särskilt god. Men, den hör till på något sätt. Minns den som en symbol från förr, att att ha kommit lite närmre kontinenten, bort från det då, relativt sett, genomreglerade Sverige.
Plötsligt anar vi en massa vindmöllor i fjärran. Inte ett kommatecken om detta vare sig på papperskortet eller i mitt nya, elektroniska sjökort. ”Massa” visade sig vara över 100 st. Efter visst funderande bestämde vi oss för att segla in i vindkraftsparken, en för mig ny upplevelse.
Kolla in det märkliga fartyget (det är väl det?) – upphissat på pålar varifrån byte av rotorblad sker. En stund senare hängde ett av rotorbladen fritt. Vilket projekt bara att förbereda underhållet av dessa kraftverk.
-
Stell Morberg Har vid några tillfällen sett sådana blad lite närmare. de är ofta 50-70 meter långa.
-
Eva-Lotta Sanderup Javisst var det spännande att segla mellan vindkraftverken😅 Vi hamnade också där på vår väg från Gileleje till Hals 😊
Vilka fina bilder du lagt ut! 👍👍. -
Bergsväg längs Amalfikusten? Nej, Anholt!
Spanien? Nej, Anholt!
Söderhavet? Nej, Anholt!
-
Agneta Brangmo Haha! Hej brorsan!
Skottland? Nej, Anholt!
Samsö-Århus-Ebeltoft
med Gunilla Albrektson, Johnny Jørgensen (Århus-Ebeltoft) och Glennie Lund Jensen (ÅRHUS)
.
Inget ont som inte har något gott med sig.
Det onda: Telefonen gick sönder. Fast hur ont det gjorde insåg jag först inte. Det var ju inte bara det att det inte gick att ringa, messa eller surfa. Bank-id:t gick upp i rök och det började komma hotfulla påminnelsefakturor. Till råga på eländet lade Tele2 ner Europa-roamingen under ett dygn eller två, så inte gick det att ringa och ställa saker tillrätta heller. Och för att skaffa ett nytt bank-id, behöver man vara inloggad. Med vadå? Jo med det bank-id:t som gick upp i rök. Snacka om moment 22. Om man nu inte har en sådan där dosa med sig, men den slängde jag nog ut i berusningen över bank-id:s förträfflighet. Tänk på det ni, om ni ska vara borta längre än fakturaintervallen.
Det goda: Vi kom till Århus! Vilken mysig stad. Det hade jag raderat ur minnet, fastän jag varit där åtminstone två gånger förut, dock länge sedan, längre än fakturaintervallen. Och så kunde jag bocka av en del annat på att göra-listan: nytt objektiv, nya sandaler, ny cykelslang.
Efter norra Samsö, gick upptäcktsfärden vidare på cykelstigar och andra framkomlighetsfrämjande underlag till södra Samsö. Fast, hade man sett norra Samsö, var det inte lika lätt att bli imponerad av dess södra hälft. Mot slutet av turen visade det sig att allt underlag inte heller var så framkomlighetsfrämjande. Jag älskar (nåja) mina Brompton-cyklar, men det är klart, det är ju inga Mountain Bikes direkt. Poff, första punkan på väg ner i terrängen till en inbjudande strand. Det var bara att vika ihop cykeln och ta bussen ”hem”.
Vi gjorde även ett stopp på grannön, Tunö. Mysig liten ö med tillhörande charmig by och några fina stränder. Känner dock att ribban så sakteliga höjs. Fast när vi kom till Ebeltoft efter Århus, föll vi återigen till föga och lät oss tjusas av dansk småstadscharm och en fridfull, trevlig hamn med härlig badplats. Maneterna lyser fortfarande med sin frånvaro och man kan simma fritt.
Det där med fridfullt är ju dock inte bara kopplat till charm, läge och omgivningar. Just nu, mitt i natten, tjuter vinden runt ”knutarna” och jag märker mer och mer hur jag börjar se båten som ett hem. Ombonat inne, men gå ut? Njae, inte just nu…
Lite rumphugget bildmaterial. Samsö-Tunö till Århus ligger i telefonen. Den trasiga.
Två reflektioner:
1) Det är många som med smickrande omdömen kommer fram och undrar över vad det är för båt jag har. Linjetten är ju knappt känd i hela Sverige ens och ännu mindre i Danmark. För det mesta ser folk ut som skrynkliga russin när man upplyser dem om vad för slags flytetyg jag har. Några gissar på Arcona och någon hävdade att jo, han tänkte nog Linjett om det inte var en Arcona. En person dock, på Samsö, kom fram och utropade, nä men en Linjett, – Det er ju ett smukt skib. Han hade en Linjett 32 som han köpt av den i Linjettseglarsammanhang relativt välkände Lennart Collén. Även här i Ebeltoft ska det finnas en. Månne samme seglare?
2) Hittills har stränderna i Danmark inte imponerat särskilt. Kanske är jag bortskämd med 15-20 somrar i Frösakull/Tylösand, 25 somrar på Fårö och ett antal nedslag på Sandhammmaren, i Skanör/Falsterbo och Dueodde (Danmark gubevars), men den typen av stränder har vi inte sett ännu. Ska bli spännande att se vad ställen som Anholt, Skagen och Läsö har att erbjuda. Bara vinden avtar (kulingbyar nu) sätter vi kurs mot Anholt.
Århus visade sig vara en överraskande dejlig by.
Trevligt besök ombord. Glennie och Johnny lärde jag och Ligia känna i Thailand för 1 ½ år sedan. Hade det inte varit för Facebook är det ingalunda självklart att vi hade setts igen. Jätteroligt återseende.
Vart man än kommer i Danmark imponeras man över alla dessa skutor som vårdas kärleksfullt. Glennie och Johnny kände en av dem som engagerat sig i skibet Skibet från 1880. För något år sedan låget Skibet på botten och har sedan renoverats för över miljonen danska kronor. Från 1880 sägs c:a 15 % av trät vara original.
Eva-Lotta Sanderup Håller helt med dig, danskarna är duktiga på att ta hand om sina skutor! 👍😊
Den gamle by i Århus är en slags motsvarighet til Skansen, fast handen på hjärtat, ett antal snäpp finare och en för mig större upplevelse
Den gamle by.
Den gamle by
En dansk frokost när den är som bäst 🙂 på Den Gamle By.
Den gamle by.
Finns även en sjuttiodalsdel i den Gamle By. Radiohandlaren försöker med hjälp av Roger Wittaker sälja en grammofon med arm som parallellförflyttas med spåren. Avancerat ska det vara… på Den Gamle By.
Den gamle by
Den gamle by.
Den gamle by
Århus. Tillbaka i verkligheten, men inte så pjåkig den heller 
När vi seglade in i Århus fick vi kryssa fram bland horder av jollar. Lätt imponerade över seglingsintresset i Århus upptäckte vi sedan att det visst var uppladdningen inför VM-seglingarna vi bevittnat.
Det var väldigt trevligt att ha dig ombord Johnny. Nästa gång får du se till att Glennie får ledigt från jobbet.
Utanför Ebeltoft.
Ebeltoft
Slutseglat för den är gången. Välkomna tillbaka båda två.
Ebeltoft
Ebeltoft
Ebeltoft
Ebeltoft
Byggaren måste ha fått för många Tuborg i sig. Ebeltoft.
Ebeltoft
Färskt ska det vara. Ebeltoft.
.
Århus
Johnny Jørgensen Är med Glennie Lund Jensen, Per Karlbom och Gunilla Albrektson.
.
På besøg hos Per Karlbom i Århus havn⛵ Super hyggelig aften 😊
Aabenraa-Samsö
Med Gunilla Albrektson.
.
Äntligen har Aquileja kommit ut i Kategatt. Vattnet är ofta Medelshavsblått och maneterna har nästan försvunnit. Vi tog ett lite rejälare skutt, från Middelfart till norra delen av Samsö, Mårup. Idag utforskade vi norra delen av ön. Här är väldigt vackert och här finns också byn Nordby som har utsetts tiil Danmarks mest välbevarade landsbygdsby.
Vi startade seglingsveckan i Aabenraa, inget ställe man tar en omväg för och landade på Arö, Lilla Bälts pärla, men det tyckte vi var lite överreklamerat. Nästa anhalt, Assens, var dock en gammal fin by. Att skutseglingen Fyn runt hade stopp i Assens gjorde ju inte saken sämre.
Även tumlare bjöd på underhållning både utanför Assens hamn och när vi seglade vidare. Att ställa autopiloten på en viss kompasskurs är dock inte att rekommendera. Vi upplevde strömhastigheter på upp till tre knop så rätt vad det var kunde man vara någon helt annan stans än man tänkt sig. Efter en svajankring hamnade vi i Middelfart, ännu en dejlig by.
En utmaning i Danmark, inte minst när det blåser mycket, är de ibland väldigt trånga hamnarna. Peppar, peppar hittills har allt gått bra, men idag blev vi åskådare till en tysk båt som dunsade in i sin granne när de skulle lägga ut. Efter ytterligare cirkusuppvisningar i hamnen lade de sig bredsida mot oss och en bister skeppare kom över med kamera och visitkort i högsta hugg. Har aldrig tyckt att det varit något problem att segla själv, men härnere vet i sjutton… Bra med gastar
Årö
Dankarna ville på sin tid få ett kapell. Tyskarna ville ställa sig in och byggde en hel kyrka, dock i tysk stil. Danska kyrkor är ju vanligtvis vita.
Hellre shabby chic i en riktig hamn än i en lystbådshavn flera kilometer utanför centrum…
En mysig port kan leda till en mysig innergård. Lite väl nyfikna kanske visade det sig att vi klampade in i en privat trädgård. Oj, undskyld forstyrrelsen. Nei, nei kom in, kom in kontrade husfrun som sprang och hämtade sin man. Se här vad ni svenskar har ställt till med. Någon gång på 1500-talet var svenskarna tydligen och ställde till oreda i Assens och sköt en kanonkula mot byns kirke. Man kan kan ana den på bilden, snett till höger nedanför klockan.
Assens
Svajankring i behaglig lantbruksmiljö… på Ellebaek vig.
På väg in till Middelfart går vi under den gamla Lilla Bält-bron. Där går fortfarande tågen och vi var även uppe och cyklade på bron.
Trångt och mysigt i gammelhamnen i Middelfart.
Samsö, Mårup havn
med Gunilla Albrektson
.
Vad händer? Den här vädertypen hade jag nästan glömt bort att den existerade. Noterade upp till 22 m/s innan blixtarna gjorde att jag slog av allt. Inte för att jag vet om det hjälper…
Lilla Bält
MED GUNILLA ALBREKTSON
.
Vad gör man när temperaturen i skuggan når 33 grader? Då kan ju inte jag vara sämre, med tanke på att alla ”hinkbilder” som lagts upp 🙂☀️⛵
Tumlare i Assens
Danska marsvin står för kvällsunderhållning i Assens. 🙂
