Göteborg
Datum: 13-16 maj Bilderna tagna med mobilkamera.
Till sist hittade vi en helg då både jag och min son Filip och hans sambo Lise var lediga. I höstas flyttade de till egen bostadsrätt i Kålltorp och egentligen hade jag tänkt åka ner någon månad efter inflyttningen för att inspektera vad de skaffat och var de hamnat. Men, det började inte så bra. Grannarna ovanför störde så till den grad att de övervägde att sälja innan de ens var färdiga med ommålningen. Så, planerna på Göteborgsresan sköts lite på framtiden. Men, läget ljusnade. En dag upptäckte de att fridsstörarna själva lagt ut sin lägenhet till försäljning.
Alltid nyfiken på det oprövade. Flixbus i Sverige (gamla Swebus Express) har börjat köra tåg under namnet Flixtrain. Ilsket gröna, så de går inte att ta miste på. Fräscht, billigt och punktligt, men rätt hårda säten som inte gick att luta och ingen servering ombord. Och det kändes som om jag aldrig åkt så fort mellan Stockholm och Södertälje förut, tror jag loggade 17 minuter. X2000 kör förmodligen lika fort, men de är ju gjorda för att man inte ska märka av farten. Det var snudd på obehagligt. Kände mig inte helt övertygad om att de gamla, visserligen uppiffade, järnvägsvagnarna skulle hålla sig kvar på spåret.
Mitt första ärende i Göteborg var att träffa Martin. Hösten 2019 började jag jobba med Drivkraft Sverige och hösten därpå började Martin som VD för två bolag knutna till Drivkraft Sverige och vi fann varandra snabbt, men vi hade aldrig tidigare mötts IRL. Martin bor utanför Göteborg och pandemin gjorde sitt för att hålla folk på distans. Jag har alltid hävdat att videomöten var helt OK, men att man måste ha träffats fysiskt först för att det ska kunna uppstå ett förtroendefullt samarbete. Helt fel. Vi har haft ett jättebra samarbete ändå, men nu var det roligt att ses på riktigt. Lika sympatiskt oavsett medium. Tack Martin för en trevlig lunch!
Filip hade flaggat för att han slutade vid kl 16 så jag hade några timmar att slå ihjäl innan det var dags att ta spårvagnen ut mot Kålltorp.
Min första tanke var Sjöfartsmuséet, men det visade sig vara stängt för ombyggnad. Röhsska fick det bli istället. Jag tänder väl inte riktigt på kinesiskt porslin, men lite kul att se vilka influenser importen från Kina och även Japan fick på svensk och skandinavisk design, även om kopplingarna ibland var så subtila att de var svåra att skönja. Fotot från webben.Filip och Lise visade sig bo i ett ännu trevligare område än jag hade föreställt mig. Och vilket fint hus.Förutom mysiga kvarter med landshövdingehus kändes närheten till parker och grönområden som en jättebonus.Fredagens gråmulna och småblöta väder övergick i solsken och lördagens brunch med Lises föräldrar dukades upp i trädgården. Första gången jag träffade Reiner och Anette. Jättetrevligt! Hann bli rätt sen eftermiddag innan vi bröt upp.Jag har försökt förut när jag varit i Göteborg att få biljetter till operan, men aldrig varit där. Nu skulle det ske. Viva la mamma lät ju också som en bra introduktion till operavärlden för Filip och Lise. En operasatir med svensk text och regi av en av Galenskaparna, Claes Eriksson. I grunden en gammal opera av Donizetti. Men, nä. Vi gav föreställningen max tre av fem poäng. Kul dock att få besöka operahuset. Läcker byggnad med fantastisk utsikt över älven och hamnen. I min värld var Göteborgsoperan fortfarande rätt ny, men time flies. Invigdes 1994, så ny är nog inte ett helt rättvisande epitet.På vägen hem hamnade vi på ettans spårvagn och satt kvar och åkte hela vägen till Östra sjukhuset. Jag har aldrig varit där och tyckte det var kul att få se var Filip arbetade som sjuksköterska. Ingen vacker byggnad, men en jättefin promenad hem genom koloniträdgårdar, parker och mysiga villakvarter.
På söndagen hade vi bestämt träff med kusin Johan och hans Anna-Karin. Av detta blev det dock intet. Kan det ha varit för en tre-fyra år sedan de sålde sitt hus i Malevik och flyttade till lägenhet i stan och i samband med det även skaffade ett sommarhus i Bovallstrand? Lät ju som ett bra koncept. Till min stora förvåning berättade Johan att de nu köpt hus i veckan och skulle flytta tillbaka till Malevik. Lägenheten låg ute till försäljning och det var visningar i helgen. Inte riktigt läge att ses där.
Vad gör vi då? Filip och Lise gick på årsstämma i bostadsrättsföreningen och jag tog en nostalgipromenad några kvarter bort till Göketorpsgatan och kikade på ett hus där släkt bott, Nisse och min mammas faster Maggan med dotter Barbro och där jag varit och hälsat på flera gånger för en sisådär hundra år sedan. Allting brukar se mindre ut idag jämfört med barndomens minnesbilder. Här var det tvärtom. Men tydligen har huset byggts till en del.Under eftermiddagen bestämde vi oss för att ta en tur till Botaniska trädgården. Förmodligen har jag varit där som liten pilt när jag bodde Göteborg, men det var ju nu ett tag sedan.Vilken oas! Där var det inget problem att låta timmarna gå bland planteringar, porlande bäckar, dammar och en fika i solen.
På vägen hem övertalade jag Filip och Lise att bestiga Skansen Lejonet.Nåja, de var inte svårövertalade och det var ju spännande att se en infödd göteborgare som Lise få en lätt förvirrad min över vad vi såg ut över. Nyttigt att vara turist i sin egen stad ibland.Göteborgsbesöket närmade sig sitt slut. Måndag morgon tog jag spårvagnen in mot stan och sjätte gången gillt blev det en gammelvagn.De kallas även för pedalvagnar och körs ungefär som en automatväxlad bil. För mig är de sinnebilden av hur en Göteborgsspårvagn ska se ut, låta och kännas.I takt med leveranser av nya vagnar blir de en allt ovanligare syn. Den här vagntypen har 50+ år på nacken och är still going strong. Vilken buss kan skryta med det?Jag hade fått blodad tand för trädgårdar och parker och bland förslagen till söndagsnöjen dök även Trädgårdsföreningen upp som ett alternativ. Hade jag någonsin varit där? Vet inte. Rätt otroligt egentligen med tanke på hur centralt belägen denna park är.Man ståtar med både stort växthus och Nordens största rosarium.Kanske kunde jag få lite inspiration till den eventuella rosenplanteringen längs terrassen hemma? Men, hur tänkte jag där egentligen? Det dröjer väl en månad sisådär innan rosorna slår ut i blom. Ytterligare en oas i Göteborg i alla fall som jag kommer att ta sikte på framöver.Tanken var att träffa kusin Fredrik och hans Tina söndag kväll, men efter mycket promenerande kände vi oss alla rätt mosiga. Fredrik som varit iväg och vårrustat en segelbåt under helgen verkade vara i samma mood och misstyckte inte att istället ses på en fika måndag förmiddag.Hemresan var först tänkt att återigen gå med det limegröna Flixtrain, men istället bokade jag om till ett SJ regionaltåg och åkte via Västerås. Ännu så länge Slobis egentliga hemstad. Flixtrain hela vägen till Stockholm hade kostat 129 kr. SJ:s långsammare, men för all del bekvämare, regionaltåg kostade 337 kr och då var jag inte ens hemma i Stockholm. Intressant vad konkurrens kan göra med priser.
Tack Filip och Lise för en jättetrevlig helg. Härligt att få koll på var ni bor och att få ser hur trivsamt ni fått det i ert nya boende.
