Midsommarseglingen var precis avslutad. Meteorologerna spådde en fortsättning på det varma och vackra vädret under resten av veckan. Jag måste ut igen! Jag kastade mig iväg för att få en påfyllning fästingvaccin. Tajmade vaccinationsbussen i Vaxholm precis innan stängningsdags kl 17. Hem och hämtade lite grejer jag glömt och så bunkring på COOP och tillbaka till båten. Tjugo över åtta kastade jag loss igen. Mycket lugnare nu. De flesta midsommarfirare hade hunnit hem och det var en ljuvlig kväll. På håll fick jag för mig att jag såg sälar. Men, så långt in är det ju sällan man ser dem, så det var säkert en synvilla. När jag kom närmre konstaterade jag att det faktiskt var minst tre sälar på några små kobbar utanför Lindalssundets västra mynning.
Återigen svajankring norr om Kalvholmen.Det hann bli rätt sent.
Planen var att segla med vinden. Bra i teorin, svårare i praktiken. Det ligger ju en massa öar i vägen när man ska ut från innerskärgårdens norra delar, så det blev en hel del kryssande till en början.
När man kryssar kan ju dock krysslagen bjuda på nya upplevelser in genom nya passager som här mellan Trädgårdarna och Jösseholmen väster om Karlshem/Lådna.
Jag ville få lite ytterskärgårdskänsla och bestämde mig så småningom för en ö jag aldrig tidigare tagit skydd av, Storskäret i Finnhamnsledens förlängning upp mot Svartlöga.
Här härskade friden ackompanjerad av fågelsång. Fåglarna här ute tycks inte ha noterat att midsommar passerat.Bilder är bra av olika skäl. Ibland har jag svårt att stanna upp och njuta fullt ut i stunden. Bilder påminner en om att det ibland är så vackert att det nästan gör ont. Jag kommer att tänka på en chartersegling när vi var på väg in mot Stora Nassa och solen stod lågt precis som här. Kvinnan, österrikiska, var nere i salongen med parets son och mannen, schweizare, var i sittbrunnen och kom helt i extas. Han utbrast någonting i stil med (fritt översatt): – Kom upp! Titta! Så otroligt vackert! Alperna och Medelhavet kan slänga sig i väggen! Det är ju det det här som gäller! Wow. Jag hajade till och insåg hur rätt han hade. Lätt att bli hemmablind och blasé. Det gjorde ju inte saken sämre att en kvinna stod i motljuset på klipporna och utövade yoga i en krigarposition. Såg ut som en konstinstallation.
Plötsligt svängde prognosen från sol och 29 graders värme till svalare temperaturer, mulet och en del regn. Vinden skulle köra hela varvet runt. Kanske bäst att skrinlägga planerna på Utfredlarna och retirera mot något som mer liknar en allvädershamn. Jolpan fick det bli. Då skulle jag ju kunna fylla på vatten i mina PET-flaskor, vilket jag glömde bort i bara farten när jag lämnade Rindö. Det har hänt att jag druckit av vattnet från färskvattentankarna och inte mått dåligt av det, men det går ju inte att inspektera och rengöra dem p g a alla skvalpskott, så jag försöker undvika det.
Men, hur var det nu med gästhamnen i Jolpan, hade inte de börjat ta betalt för vattnet på bryggan? Jo minsann. Och en app skulle man ladda ner och installera för att få tillgång till vattnet. Suck! Hur många appar ska man fylla telefonen med? Jag går bort till handelsboden och köper lite vatten istället. Får jag en promenad också. 35 spänn för en flaska vatten! Nog för att det får kosta mer hos skärgårdshandlarna, men det var väl ändå att ta i? Jag köpte EN flaska. Kanske kiosken vid badplatsen kunde sälja lite kranvatten? – Nä, det går inte att få in i kassan. – Nähä. – Men, ladda ner appen, den funkar jättebra! – Även om man ska fylla 1,5 liters PET-flaskor? – Jaadå! OK då. Jag körde ner appen. Minsta volym 10 liter. Hur många liter skulle jag hälla ut innan jag skruvat på korken och fått slangen i nästa flaska? Tillbaka till kiosken. – OK, vi kan kanske lösa det. Wow! Tillbaka till jollen med de nyfyllda flaskorna, slog det mig, blev det inte nolla fel? Tredje gången gillt till kiosken. Jodå, det blev ju lite fel. – Men, jag vet inte hur man gör en retur. Jag är bara praktikant här… Allting löste sig till slut. Vad är då kvintessensen av denna historia? Ja, säg det. Mycket väsen för lite ull?
Ny dag. Vad ska jag nu ta vägen? Lite vind, stundtals lätt regn och gråväder. Stanna, segla, bara förflytta mig till en annan vik? Trampolinen avgjorde saken. Inte ligga kvar. Jag har aldrig hört en trampolin väsnas så mycket och den nyttjades ihärdigt av både barn och vuxna barn. Iväg från Jolpan. Först hissade jag segel och lät båten styras med vinden, halvvind-slör. Får se var jag hamnar tänkte jag. Jättebra idé, ända tills vinden några minuter senare vände från typ väst till nordost. Plan B fick träda in. Segla mot solen, skit i vindriktningen! Bortåt Rödlöga-hållet såg det ljusare ut. Kanske en usel taktik. Vädret ändras ju så snabbt. Men, peppar, peppar. Just idag var det en bra taktik. Mycket kryssande dock.
Segla mot solen och …… lämna gråvädret bakom dig!Jodå, det var som ett blått hål över Rödlöga, med undantag för en del dimma som vällde in under kvällen och påföljande morgon. Lite suggestivt.Vi var några båtar som låg på svaj utanför Seglarberget och jag ville göra en liten utflykt till byn innan jag lättade ankare. Tyckte jag kom lite nära den nya bryggan mot Megelskär, så jag ville dra in lite kätting. Tvärnit direkt! Så brukar det kännas när man kommit mitt över ankaret och det sitter bra i leran. Shit, har jag draggat? Nähä! Det visade sig vara kapellet till förseglet som hade ramlat ner i kättingboxen och åkt in i ankarspelet. Så hade jag skapat lite extra jobb för mig själv…Till sist kom jag iväg på min utflykt och istället för den brukliga promenaden från Seglarberget till byn, rodde jag bort til byn.En privat grundutmärkning i Cajsa Wargs anda. Jag undrar vad Sjöfartsverket skulle tycka…
Mötte en segelbåt som nyttjade samma grundfyllda led. Ibland är det bra med en liten båt.
Rödlöga tycks ha begåvats med en ny skärgårdsbåt, Yxlan. Läser att hon sjösattes 2018 och att hon är byggd både i Estland och Lettland. Men, vilken båt avlöstes av Yxlan? Det finns ju en båt som heter Rödlöga, men har hon någonsin trafikerat Rödlöga?På håll hör jag handelsbodens dieseldrivna elverk och påminns om att Rödlöga inte har någon fast ström. Men, det var ändå ovanligt tyst, har de lyckats ljudisolera det?Rödlöga by är en idyll och jag läser att Riksantikvarieämbetet pekat ut ön som ett riksintresse för kulturmiljövården. Vet inte riktigt vad det innebär, men det låter ändå rimligt.
Jag vandrar runt en stund och njuter av miljön.
Går in i handelsboden och köper en glass och betalar gärna öhandelstillägget. Och vad var det för samtal jag överhörde, höll de på att göra egen älgkorv i butiken? Det här är en handelsbod på riktigt. Midsommarstången påminner mig om att vi var här hela familjen och firade midsommar för säkert femton år sedan. Undan gick det. Vi seglade Svinninge-Rödlöga i ett sträck och var alltså framme samma kväll trots att vi startade sen eftermiddag dagen innan midsommarafton. Att fira midsommar på Rödlöga var väldigt familjärt och trevligt. Rekommenderas varmt.
Sjöbrisen den här veckan har börjat rätt sent, men blåst desto kraftigare. Dags att ge sig iväg. Jag lättar ankare och fortsätter norrut. Vart ska jag ta vägen idag då? Funderar över Söderarmsskärgården, men då blir det kryss. Jag fortsätter norrut istället. Skvallerhamn på Arholma får det bli. Jag har aldrig legat där förut, men det ser ut som en bra vik för svajankring. Har jag tur kanske jag kan komma med på någon visning av Batteriet.
Fejans krog brann 2015, men som synes är den nu återuppbyggd. Ny fin hamn också. Jag och min son Filip var ute på en sen segling och åt julbord här under en första advent-helg för en massa år sedan. Fejan är ju en gammal kolerastation och maten stod uppdukad i likrummet. Inte så absurt som det kan låta. Som sig bör var ju likrummet svalt och maten på julbordet höll sig således fräsch. Ser faktiskt ut som om även likrummet är återuppbyggt. Undrar om det är värmeisolerat nu.Om man skulle ha missat att insupa atmosfären av att vara på landet, är tuppar som gal en bra påminnelse. Här vid Arholma Granö gol tuppen. Hög mysfaktor på det. Kan möjligen vara nostalgi från när vi själva hade höns och en tupp.Apropå midsommar och midsommarstänger. Ser ni den väldigt speciella midsommarstången ovanför hamnen? På håll ser den ju ut som en julgran. Samma typ av midsommarstång som man har på Åland har man här på Arholma. Även här har vi dansat runt midsommarstången, vilket även det kan rekommenderas. Man behöver inte ens egen båt och bo kan man göra hos Bull-August. Men, man får boka i mycket god tid.Namnet Skvallerhamn kommer tydligen från att det kan skvalpa, att dyningen från Ålands hav når in i viken. Ålands hav ligger alldeles utanför knuten.Lite beslöjad sol. Hmm. Väderomslag?Jodå. Påföljande morgon vaknade jag av att det smattrade på taket. Rätt trivsamt ända tills det kom något som lät som en knall. Eller var det ankarkättingen som rasslade? Nä, en knall till. Den här gången kom jag snabbt ur kojen och satte upp åskledarna. En gång tidigare burrade jag ihop mig och låg kvar när jag blev väckt av spöregn och åska. Det hade kunnat sluta illa. En jätteknall gjorde att jag nästan trodde mitt sista ögonblick var kommet. Jag rusade upp och kollade instrumenten, men allt fungerade. Puh! Någon timme senare knackade det på fribordet och där satt en ledsen tysk i sin jolle. Knallen jag hörde var blixtnedslaget i hans båt en bit bort. Hans fru var i upplösningstillstånd och elektroniken var utslagen. Detta var i Napoleonviken utanför Saltsjöbaden och samma åskoväder sänkte en båt i Saltsjöbaden. En genomföring hade åkt ut. Så, numera ligger inte kvar och hoppas på det bästa och specialtillverkade extralånga åskledare finns numera ombord. Dock oklart vilken nytta de gör.Jo, jag hade tur och knep den sista platsen på den guidade visningen av Batteri Arholma. Fick göra en förflyttning av båten en vik västerut. Lite korta mooring-linor så jag fick blockera en del av hamnen med ett spring, men det verkade inte vara någon rusning hit, så det störde ingen.Batteri Arholma består av två kanoner, en här och en på en ö österut, Ovanskär. Om jag förstod det rätt krävdes det 340 personer för att sköta driften av de två kanonerna. Något mer än vad jag hade gissat på.Magasinen till kanonen är något större än vad man kanske der framför sig när man pratar om ett magasin.Det är inte bara att ladda och skjuta. Det krävs en massa kringresurser som t ex sjukvård …… och mat. I marketenteriet kunde man hitta godsaker som den klassiska gröna konservburken med leverpastej, konserverad lapskojs och ravioli. Vattnas det i munnen?Allt för denna kanon.En spännande knapp. I en krigssituation, skulle det bli fred om man slog över reglaget?Kryss ner till Kapellskär, sedan blev det räkmacka resten av vägen ner mot Rindö. Jag hade egentligen tänkt stanna till på vägen ner, men kvällen var fin och väderprognosen spådde kraftigt regn kommande natt, så det kändes skönt att komma fram även om det blev åtta och en halv timmas segling.
Tack Pelle för den här veckan, men nu ska det bli trevligt med lite annat sällskap.
Rutt: Rindö hamn-Låghallskär-Sandhamn-Harö-Rindö hamn
Datum: 23-26 juni
Det har blivit lite av en tradition att fira midsommar på Hallskär, men nu var det ju några år sedan jag var i Stockholm över midsommar, så den traditionen såg jag fram emot att få ta upp igen. Känns som midsommar på riktigt. Dessutom skulle Leonora, 13 månader, begå sin seglingspremiär. Hur skulle det gå? Fast som min son påminde mig om att jag hade sagt: – Vad kan egentligen gå fel? Och vad kan dessutom gå fel när meteorologerna lovat ett historiskt bra midsommarväder. Inte sedan 1970 hade det tydligen varit så bra väder. Men, då har inte meteorologerna varit på Hallskär. Där har vi haft flera midsomrar med bra väder. Fast, kunde det verkligen bli så bra som de lovat? Jodå, och det blev bara bättre och bättre.
Leonora ser fortfarande lite frågande ut över var hon hamnat någonstans. Även mamma Linnea ser lite skeptisk ut.Slobi ser dock ut som om hon börjar känna sig lite mer hemtam.Fast, lite välling gör susen. Precis som hemma ju.Torsdag är ju arbetsdag för de flesta, så vi kastade inte loss förrän 16:50. Det hann bli kväll…Hallskär i sikte. 22:25 lade vi till efter att ha avverkat 33 sjömil. Tur att vi gick idag. Hur ska de andra som kommer imorgon få plats? Tänkte vi…Doppa fötterna, vad kul! Senare, när båtens papparazzi hade annat för sig, sänktes, på egen begäran, jodå, hon är väldigt tydlig med vad hon vill, en betydligt större del av henne ner i vattnet. Reaktionen var någon slags chockblandad förtjusning. Uppenbarligen lite kallare än på babysimmet i badhuset, men inget som tycktes påverka lusten till fler försök.Med halva matstolen (benen lämnades i bilen) med ombord blev det lite matro.Namnet till trots, Låghallskär, är det rätt brant att ta sig upp från båten till toppen. Belöningen är svårslagen. Några få öar till och sedan är det Estland nästa.Alla får hjälpa till att klä stången och jag och Slobi bidrar med blommor. Det ser ju kargt ut, men den som söker han finner. Jag har inte riktigt fått klart för mig vem som ser till att detta händer, men händer gör det, år efter år.Hur de andra skulle få plats undrade vi kvällen innan. Jag har nog aldrig sett så många båtar i den här viken. Jag räknade till tio båtar med anknytning ill Singel & Mingelsegling Stockholm, det gäng som fick mig att upptäcka midsommar på Hallskär.Jag och Leonora hade redan badat, men nu var ju resten av båten tvungna att midsommarbada.För Slobis del krävdes ett mycket moget övervägande innan hon försiktigt gled ner i vattnet. – Man kan ju slå sig annars. ??? Väl i, var hon istället svår att få upp ur vattnet.Vadå midsommarfirande? Jag vill sitta här i min stora fåtölj!Men, vad håller de stora på med!?Musikerna har varierat, men repertoaren består och fonden är lika fantastisk som vanligt.Fina, lilla familjen.Kvällssamling på berget för grillning. Leonora upptäcker en wauwau på nära håll, Pers skeppshund Loke.Hundar brukar ju inte alltid gilla barns ömhetsbetygelser, men Loke lät sig väl finna. Leonora verkade förtjust och Loke totalt ointresserad.Med lite gott käk sitter jag bra här.Grillen har inte funnits ombord på flera år, så jag kände mig lite som en nybörjare, men gott blev det.Ja du Mats, så dags att kolla segeltrimmet när du redan blivit upphunnen 🙂
Vi stannade till en kortis i Sandhamn för att fylla på vatten. Vad olika man kan fira midsommar. Drastisk kontrast till midsommar på Hallskär. Vi flydde fältet så fort det bara gick.
Humör och utstrålning ändrar karaktär med blixtens hastighet.Vad enkelt livet vore om man själv var lika lättroad.Är det månne kölsvinet som varit uppe och grisat ner?Efter lite sökande fastnade vi för en vik på Harö.
Vi kanske inte skulle kalla det för en strand, men för Leonoras del dög det mycket väl som badplats.
Det hör ju till båtvärldens vett och etikett att hälsa på båtar man möter. Leonora har snabbt förstått vinken.Ett kritiskt moment: Att gå iland eller ombord med ett litet barn i famnen.Möte med skärgårdens vackraste och pampigaste ångbåt, ss Norrskär.Ibland händer det. Det blir bara för varmt. Lätt avhjälpt med en tamp som låter en bogseras av båten.Är det lite skräckblandad förtjusning hon utstrålar över pappas påhitt?Så var denna midsommarhelg avslutad för oss och många fler. Rena autostradan genom Lindalssundet. Kustbevakningen låg och höll koll på oss, så vi inte seglade för fort. Max 12 knop här…
Tack Slobi, Linnea, Leonora och Joakim för en härlig midsommarhelg. Jag tror Leonora är en blivande sjöbuse.
Rindö hamn-Kalvholmen (på svaj på norra sidan)-Bockö Storö-Jolpan-Ljusterö (Ramsmora)
26-29 maj 2022
För åtta år sedan deltog jag för första gången i ett seglingsarrangemang ordnat av Singel- och Mingelsegling Stockholm. Då som nu skrämde väderprognosen en och annan skeppare att stanna i hamn. Då som nu blev det bättre än väntat.
Jag och Slobi skulle fira Leonoras ettårsdag innan vi gav oss iväg, så det hade nästan hunnit bli kväll när vi kastade loss.Jag fick hälsa två stamgäster välkomna ombord. Robban har varit med på tre etapper på mina långseglingar och Anna-Karin har varit med på två.Det finns alltid något att fira. Turturduvorna hade förlovat sig! Förlovningsringarna var inte vilka ringar som helst. Dem hade de smitt själva.När vi lämnade födelsedagskalaset började det spöregna. Oftast bättre utåt skärgården. Vi kom inte så långt, utan kastade ankare och låg på svaj norr om Kalvholmen.Dagen därpå var det mestadels soligt och härligt. Än så länge seglar vi med mening, men utan mål. Vi nås av rapporter om att den skader vi tänkt hinna ikapp, stegvis håller på att lösas upp innan den ens kommit någon vart.Vi bestämmer oss därför för att segla vidare på egen hand och går mot Möja-arkipelagen och hamnar till slut här på Bockö Storö.Vad ska vi fira idag då? Att solen skiner?Från stan kom rapporter om regnkaos. Kändes rätt bra att vara här ute.Dags för……obligatorisk öpromenad.På Bockö Storö kan man t o m gå och titta på en stor insjö. Foto Slobodanka Savinovic.Lördag och lite bistrare väder. Men, skepparen är nöjd ändå – fick sin tes bekräftad: På Möja Västerfjärd blåser det alltid!Målet för dagen var bastun på Jolpan med tillhörande, obligatoriskt dopp i havet. Foto: Slobodanka Savinovic.Jolpan och Idholmen har som så många andra öar vuxit ihop genom landhöjningen och utgör en sammanhängande landmassa. För första gången, tror jag, hamnar jag på upptäcktsfärd på södra delen av Idholmen……som visade sig vara väldigt vacker.Foto: Slobodanka Savinovic.Seglingen avslutades med kurs mot Ramsmora på Ljusterö. Här skulle båten tas upp för lite årlig omvårdnad.
Tack kära gastar för en jättetrevlig segling! På återseende!
