Enligt initierad källa är Höganäs på väg upp och det var faktiskt en mysig liten stad. För en femton år sedan hade jag ett uppdrag för Höganäs AB, men den gången gjorde staden inget avtryck i mitt medvetande. Nu hittar man t ex sådana här tjusiga blomsteruppsättningar lite varstans i centrum.Men, kanske är den höganäsiska självkänslanslan ännu inte på topp. City Beach!? Vad är det för fel på svenska? Men Centrum, det går tydligen bra att skriva på vårt eget språk.Stadsstranden var i alla fall fin och trots de lite svala temperaturerna ett poppis ställe.Ska jag hissa svensk eller skånsk flagg? Kan inte bestämma mig… Hissar både och!I Höganäs mönstrade Anette på och vi gav oss iväg på en kvällssegling mot Helsingborg. Egentligen hade vi hoppats nå Ven, men orken tröt. Även Helsingborg känns som en stad på väg upp. De har väl hunnit bli några år nu, men så här läckra, funkisinspirerade hus har man byggt i Norra hamnen. En lägenhet med de där rundade fönsterpartierna vore inte fel, om man nu skulle välja att flytta hit – och varför inte…Dagen därpå nådde vi så fram till Ven och en glest belagd hamn vid Kyrkbacken. Hamnen drivs som ett vinstdrivande aktiebolag och en snabb koll på Alla bolag ger vid handen att vinstmarginalen är god och det märks på avgiften, 460 kr per natt. Fast, hade det inte varit lönsammare att fylla hamnen? Min minnesbild från drygt två år sedan är att hamnavgiften inte stack i ögonen och att det var fullt. Eller är det Coronan som håller folk hemma? Fast inte danskarna då som ju ändå tycker att svenskar är så farliga. Majoriteten av båtarna bar dansk flagg.På sjuttiotalet var jag och tältade på Ven. Kanske sviker minnet, men jag har för mig att stigen längs östra stranden delvis var snårig och lätt oframkomlig. Nu var det åtminstone en cykel- och promenadstig om det inte var väg. Det är ju positivt. Noterade också att det har byggts en hel del nya, strandnära hus på Ven. Är det positivt? Att de små bogserbåtarna sedan länge ersatts av nya färjor är ju ett faktum sedan länge, men är det positivt att man numera kör relativt stora bilfärjor till Ven? Och linjetrafik med en näst intill tom buss på en så’n lite ö som Ven? Är det väl använda skattepengar? Har jag blivit en gnällgubbe som tyckte det var bättre förr? Är det positivt? Här syns bara genuin bebyggelse och blomsterprakten är stor i många trädgårdar. Det känns bra…Är detta vad man brukar referera till som en invasiv art?Trots en del gråväder blir man varm av att cykla, så ett dopp i Öresund satt fint. Inte så salt som i Kattegatt, men klart och fint vatten och jag tror aldrig jag sett någon brännmanet i Öresund.
Sade jag att det är vackert på Ven? Har du inte varit där, res dit med båten från Landskrona, såvida du inte tar dig dit på egen köl. Den finaste av de tre hamnarna är Kyrkbacken nedanför S:t Ibbs kyrka. Och kommer du inte på egen köl kan du lämna bilen på fastlandet. På Ven bör man cykla.
Vi fortsätter söderut. Utanför Malmö stöter vi på Henrik som seglade på Aquileja för ett antal år sedan och som också var med på Janne Östermans båt i Kroatien för inte lika många år sedan.Inte så ofta man får bilder på sin egen båt under segel. Foto: Henrik Swensson.En milstolpe, Öresundsbron, passerad.Vad kul det var att träffa er. Över tre år sedan nu som Pär-Ola och Marie flyttade till Portugal. Och vad roligt att även du hängde med, Viktor. Platsen? Ett av de, numera, många näringsställena i Skanörs hamn.Innan avfärd lite sightseeing och bunkring. Jag fick då lära mig att Skanör förlorat sitt Systembolag, så tillbehören till Tonicen ombord fick vänta.Två av Skanörs kännetecken på en och samma bild: badhytter och gäss. Fast, ändå inte. Är inte Mårten Gås utbytt mot den invasiva Kanadagåsen? Nu läser jag dock på Wikipedia att det faktiskt var en naturfotograf som redan 1927 tog in det första exmplaret av Kanadagås till Sverige. Och står det så på Wikipedia måste det ju vara sant…Pär-Ola tyckte vi skulle gå igenom Falsterbokanalen. Sagt och gjort. Första gången för mig. Varför har jag aldrig gjort det förut? Har kanske tyckt att det kändes som en omväg när man ska till eller från Skanör, men i själva verket var det en något kortare distans jämfört med att runda hela Falsterbonäset. Fendrar och förtöjningar upp, i kanalen blev det lunchpaus innan vi skulle ut på det blåsiga havet.Bron öppnas bara varannan timme. Det är ca 8 M mellan Skanör och bron, så vi fick älga på bra nä vi lämnade Skanör en timma innan broöppning.Det blåste egentligen lite för mycket för fullt segelställ, så vi började med att ta ett rev när vi kom ut ur kanalen. Försökte i alla fall. Rätt var det var hade Anette dragit ur hela revlinan ur bommen. Skepparen hade uppenbarligen slagit en undermålig knop runt bommen. Målet var Ystad och klockan hade redan hunnit ett par timmar in på eftermiddagen, så taktiken blev att ändå hissa storen i topp och att vara beredd med storfallet framme om vinden skulle öka ännu mer.Vi länsade och slörade hela vägen med fullt storsegel och med all sjö blev det en rätt uttröttande seglats. Vindvinkeln krävde full uppmärksamhet, för någon ofrivillig jipp i den här vinden ville vi inte ha. Vi höll god fart och lade till i Ystad vid sju.Dagen därpå prognosticerades vindbyar upp till 19 m/s, så vi valde att ligga kvar i hamn. Vilken tur att Ystad är en mysig stad.I Ystad finns också en ”riktig” skeppshandel. Vad nu riktig betyder kan man ju diskutera. Det bara känns. Luktar. Tyvärr lade skeppshaneln i Skillinge ner för ett antal år sedan och den var väl vassare när det gällde epitetet riktig skeppshandel. Någon spegel till Aquileja hade dock inte heller denna skeppshandel.Fortfarande frisk vind och när vi passerade Sandhammaren fick vi mer slör och halvvind och det gick undan allt mer. Trots att vi idag tagit två rev i storen noterades 11,1 knop. Inte många båtar på havet denna dag.Branteviks hamn är trång och delvis grund och inte den hamn man väljer vid hård pålandsvind. Nu blåste det dock västligt och jag hade ju legat här förut så det borde väl gå bra även denna gång. Efter ett andra försök ligger vi nu tryggt förtöjda med fint sällskap, segelfartyget Hoppet. Vid första försöket kan man nog säga att vi kom undan med blotta föskräckelsen. Vi låg stilla med ambitionen att förbereda det sista inför tilläggningen, men vinden var stark och när jag ska korrigera vår position upptäcker jag att bogpropellern lagt av. Lysdioden som normalt sett indikerar att den är påslagen, bara flämtade lite lätt och dog sedan helt. Vi driver iväg med sidan genom änden på kajen och bojförtöjda båtar och genom korta fram- och backmanövrar lyckas jag undkomma vad som skulle ha kunnat sluta med en trasslig situation. Ut igen och nya tag. Nu vet vi i alla fall var vi vill ligga och var vi behöver lägga förtöjningar och hänga upp fendrar. Slutet gott allting gott. Felsökningen av bogpropellern kom inte så långt, men har nu lagts på is. Senare nästa dag var den fit for fight igen.I Brantevik har Yngve och Annika sitt sommarviste och vi började med en promenad söderut i vacker natur.Dags att vända tillbaka.Jag kom att tänka på boken Mannen som kunde tala med hästar. Insåg nu att jag hade en gast med mig som kunde och älskade att tala med alla möjliga djur, kor, hästar, får och hundar. Bara med lamadjur blev det språkproblem. De svarade tydligen hellre med en loska.Även jag vågade klappa en häst. Jag tror inte jag har varit i närheten av en häst sedan jag som elva-/tolvåring red under en friluftsdag på Lida. Senare samma dag ledde det till ilfart till Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus. Kanske passerat en tröskel nu? Dags att börja rida?De flesta som kommer till Österlen verkar främst besöka kustsamhällena norr om Simrishamn, men Brantevik strax söder om samma stad är väl värd ett besök.Det här var något nytt. Sveriges längsta ljugarbänk. Rätt var det var står en åttionioårig Bertil Torekull bredvid oss och tilltalar mig unge man (känns bra) och berättar (ljuger?) om hur han tagit initiativ till bänkens tillkomst och hur invigningen uppmärkammades med ett tal av Björn Ranelid. Ett fullständigt lysande tal, men helt obegripligt. Allt enligt Bertil som för övrigt såg betydligt yngre ut än sina åttionio år.Yngve och Annika, det är alltid lika trevligt att få komma till ert sommarparadis även om drinken denna gång intogs under väl svala väderförhållanden. Tack för en jättetrevlig eftermiddag och kväll med suverän mat och urgott vin. Vad var det nu vinet hette?Full fart igen. Prognosen pekade på bleke längre fram på dagen, så vi lättade tidigt och vädret blev bara bättre och bättre.Vad är då detta? Ännu en gång blir Wikipedia räddningen: Sölvesborgs mellanvågsstation. Stationen invigdes så sent som 1985 och användes för Radio Swedens sändningar. Den lades ned 2010 och fick alltså en kort livsid. Kan man misstänka att Internet minskade intresset fö Radio Sweden?Plötsligt händer det! I höjd med Hanö skingras molnen helt, vinden nästan försvinner och farten reduceras till mellan en och tre knop. Vi låter Helmut styra och ägnar oss åt att sola och bada efter båten.Anette skulle mönstra av i Karlshamn och det ska packas och städas, så till slut fick vi ge upp det lättjefulla glidandet och starta motorn för den sista biten in mot denna etapps slutmål. Inloppet domineras av AAK:s (Aarhus Karlshamns) fabrik.Lite mer försynt uppträder stadens gamla fösvarsanläggning från 1675. I förgrunden syns också den s k avmagnetiseringsanläggningen. Jag trodde först att detta enbart hade med ubåtar att göra, men den byggdes tydligen för all typ av sjöfart och för att skydda fartyg från havets fiende nummer ett, magnetminan. Stationen var den tredje i Sverige och var tydligen en av de modernaste i världen då den invigdes 1946.Alla städer har nå’t. Förutom den fina gamla miljön, även en enslinjepunkt i gatumiljö.Det enda jag egentligen trodde mig kunna kopplat till Karlshamn var glass, margarin och punsch. Vegetabiliska oljor och fetter är tydligen fortfarande huvudnumret för AAK som verkar bedriva en stor verksamhet här. Tankbilarna stod på rad för transporterna. Av en båtgranne fick jag höra att detta var det gamla lagret för glass och margarin på den tiden KF ägde verksamheten. Och hör och häpna, samme granne berättade att man förr byggde Volvo Duetter i samma byggnad.. Snacka om industrihistoria. Idag står byggnaden oanvänd. Finns det överhuvudtaget stekmargarin i affären längre? Men, vem vet kanske kommer ingredienserna till våra bordsmargariner från fabriken intill. Glasstillverkningen såldes till Åhusglass och Carlshamns flaggpunsch tillverkas tydligen i Finland sedan många år. Ingen ordning. Däremot ska vi tydligen börja associera Karlshamn med öl. Bryggs inne på området.Det hann bli sent när allt var klart och vi kunde fundera på middag. Tvärs över gatan låg krogen Riverside med en stor uteservering där det verkade vara drag. Menyn såg OK ut så vi ställde oss lydigt och väntade på hovmästaren. Den förste som kom fram och välkomnade oss visade sig vara en av gästerna. Nästa person som närmade sig agerade som om även hon tillhörde gästerna. Det var hovmästaren. Samtidigt som vi fick menyn fick vi frågan vad vi ville dricka. Kunde vi kanske få titta på vinlistan? Det behövdes inte. Det fanns tre sorter från samma producent: Rött, vitt eller rosé. Mat beställdes och tiden gick. – Ursäkta, hur lång tid kan det tänkas ta innan maten kommer? – Bara åtta minuter till. Och tiden gick. – Bara åtta minuter till. Anette visade sig dock vara en bra förhandlare och snart stod en flaska väntekompensationsvin på bordet. Det var ju rätt OK. Eller så säger det något om restaurangens inköpdspris. Samtidigt som vi hade beställt började två tjejer sjunga och spela. Kul, tänkte vi först. Men, hur lät det egentligen? Hade de verkligen övat ihop innan? Vi studerade också den av servitriserna, lite till åren, som rörde sig mest i vår del av restaurangen. När hon tog betalt var hon sysselsatt med ett frenetiskt tuggummituggande, samtidigt som hon tycktes söka något på himlen att fokusera på istället för på den gäst som skulle betala. Maten då? Jag beställde en fiskrätt. Fisken var torr, men smakerna på alla tillbehören fick högsta betyg. Intrycken från restaurangbesöket kanske inte var representativa för Karlshamn, men det satte ändå sina spår i vårt helhetsintryck av stan. Intressant kan man väl sammanfatta det med. Läser på Tripadvisor att Riverside får 2,5 (av 5) som betyg. Vi borde kanske ha kollat Tripadvisor innan vi valde krog.
Anette konstaterade lakoniskt att det var fint väder när hon kom och när hon åkte hem. Däremellan var det knappast så mycket väder att hurra för, även om solen sken på oss då och då. Men, vi fick segla rätt fort emellanåt och det kanske vägde upp en del brister vad gäller vädret? Förutom de första par dagarna blev det dock inte så mycket Slow sailing denna gång. Totalt tillryggalade vi 183 sjömil. Den längsta distanse var från Brantevik till Karlshamn, 45 M.
2 svar på ”Höganäs-Karlshamn”
Osis med vädret, men kan det bara ligga till grund för en god historia så…
Kul få följa med på resan om så bara på distans!
Undrar just om Torekull SATT på bänken när han drog sin vals :-)? Eller slår den faktiskt Oskarshamns 72 m?
Nja, han stod faktiskt upp. Är ju dock ingen garanti för att fantasin inte for iväg i en ljugarbänksanda. Jag noterade bänken i Oskarshamn när jag var där. Fick aldrig tillfälle att mäta den 😉
Osis med vädret, men kan det bara ligga till grund för en god historia så…
Kul få följa med på resan om så bara på distans!
Undrar just om Torekull SATT på bänken när han drog sin vals :-)? Eller slår den faktiskt Oskarshamns 72 m?
Nja, han stod faktiskt upp. Är ju dock ingen garanti för att fantasin inte for iväg i en ljugarbänksanda. Jag noterade bänken i Oskarshamn när jag var där. Fick aldrig tillfälle att mäta den 😉