Det här var seglingen som egentligen inte skulle ha ägt rum. Men så händer det saker. Livet. Jag bestämde mig för att sälja min lägenhet. När affären slutligen var i hamn, insåg jag att jag skulle kunna bli bostadslös. Så småningom bestämde jag mig för att köpa ett hus som inte fanns mer än på en ritning. Ungefär som när jag köpte lägenheten jag nu sålt. Det gick ju inte så bra. Men, nu… Inflyttning är planerad till c:a 1 december, så varför inte då bo i båten över sommaren? Och en båt, i alla fall om det är en segelbåt, är ju inte bara till för att bo i. Den ska seglas. Man får inte vara sämre än att man kan ändra sig.
En ny plan växte fram och jag ritade en färdplan. Med spänning började jag räkna på distanser och den tid som stod till förfogande och, lite till min förvåning, verkade tiden och distansen att matcha.
Den ursprungliga planen är något modifierad, men i stora drag kommer jag nog att segla som ovan.
Först måste dock båten få lite kärlek. Förrförra vintern lämnade jag båten i Bergen och efter att ha gjort höstservice på båten förra året upptäckte jag tecken på att det var två år sedan denna gjordes sist.
Inför sommaren 2020 ringde jag marinan i Bergen för att reda ut hur vi skulle hantera detta med pandemin. Då fick jag besked att båten redan var sjösatt. – Jaha, men jag skulle ju bottenmåla (och polera och vaxa, tänkte jag, utan att säga det)… – Det har vi redan gjort. – Jaha…
Innan vi lättade ankar i Bergen upptäckte vi att kölsvinet var översvämmat. En kran och ett duschmunstycke verkade ha fryst sönder, vilket åtgärdades innan avfärd. Båten låg på exakt samma plats som vi lämnade den. Tankarna började gnaga. Hade båten överhuvudtaget legat på land under vintern? Chefen på marinan försvann och vi kastade loss utan svar.
Efter att ha lämnat Bergen upptäckte vi dessutom att kranen till toatanken betedde sig konstigt. Måste kollas. Under sista etappen förra sommaren fastnade vi dessutom, med rodret, på en sten i Hävringes hamn. – Vi kanske får märka ut den där stenen… – Det brukar dock gå bra när det är högvatten. Jag var dock inte den förste de hade fått hjälpa loss. Jag nästan såg framför mig den lista de nogsamt uppdaterade med grundstötta båtar. Så här såg rodret ut:
Även toakranen var kass, så det var skönt att få den bytt. Mycket bottenfärg, polermedel och vax gick det åt. Och så lite lack till trädetaljerna. Sedan blev hon fin som nästan aldrig förr.
Förra vintern låg hon i sjön i Rindö hamn och där fick jag också en tillfällig plats innan avstampet för sommarens segling.
Hej, vilket trevligt ”reportage” och mycket fina bilder! Känns som man är med på resan. Ser fram emot nästa avsnitt! Mats
Kul Mats, att du är med virtuellt i alla fall. Nästa gång får du hänga med IRL också 🙂