Segling allt efter hur det blåser och solen skiner, var det tänkta temat för mina mingelseglingar med olika besättningar, nu när jag skulle hålla mig lite mer på hemmaplan. Kanske lite utmanande, med det växlande väder som har dominerat juli månad. Seglar man i skärgården har jag också insett att det ju ligger en massa öar i vägen. Inte bara att följa vinden så där. Hur svårt kunde det vara att tänka ut?
Först ut var Sabina och Kjell-Arne. Sabina seglade med mig på min första segling med Singel & Mingelsegling Stockholm. Det var Kristi Himmelfärdshelgen 2014. Kjell-Arne har seglat med mig vid två tillfällen förut, i Estland 2016 (Tallinn-Pärnu) och i Polen och Tyskland 2017 (Sopot-Lauterbach). Det senare var en segling med dramatiska inslag, så tack för förtroendet att få segla med dig igen!
Än så länge är bara Kjell-Arne med. Sabina kurerar sig från en Covid-infektion. Första natten tillbringade vi i Löknäsviken på Värmdö. Kjell-Arne kände igen sig. Hans kusin Yngve hade haft en båt parkerad i samma vik. Det var mulet och trist i innerskärgården. Kanske kunde man hoppas på lite bättre väder längre ut. Vi satte kurs mot Stora Nassa.80 % av alla båtar som hittat ut till Stora Nassa låg nog här, söder om Bäckskäret. Frisk vind från norr, så det fanns egentligen inte så många bra alternativ. Vi räknade till 23 båtar och med så många båtar på plats är det ju inte helt förvånande att stöta på bekanta, Pia och Kjell som var här med sin Lady Helmsman. Förutom att Pia förestod Friskis & Svettis i Mörby är hon mamma till Viktor, en gammal kompis till min son Joakim.En och annan glimt av solen fick vi, även om det ser lite grått ut här.Morgonen därpå fanns det inte mycket at klaga på. Det började med bra vind och fart. Ett väntat vindskifte gjorde dock att vinden lugnade sig och efter viss tvekan om det var värt besväret, åkte Code 0-seglet upp. Det var tydligen vad som behövdes för att vinden nästan skulle dö helt. Vi var på väg till Sandhamn för att plocka upp Sabina som nu hade piggat på sig, så till slut gav vi upp och gick för motor.
I Sandhamn var det som vanligt lite lätt kaosartat. Högsommardagar vill jag bara bort från Sandhamn så fort det går, men vi behövde fylla på vatten, vilket tog sin tid. I Sandhamn erbjuder man numera renat sjövatten. Det är ju lovvärt, men trycket i kranen är allt annat än hårt och till slut insåg vi att vattnet sinat helt. Istället för att inmundiga vår lunch i hamn kastade vi loss och guppade omkring i Korsösundet för lite gazpacho och bröd innan vi satte segel. Nu hade det börjat blåsa igen: Vädret var fortsatt härligt, men vinden hade vi mot oss. Det är alltid spännande att kryssa igenom det smala sundet förbi Bullerö. Kjell-Arne föreslog att vi skulle ta ner seglen och gå för motor, men sådant tal förmår inte min hjärna att uppfatta.
Vi närmade oss nu Hallskär och tråcklade oss fram i sundet mellan Hallskär och Låghallskär. För motor nu. Det finns gränser. Låghallskär kändes tveksamt med tanke på ett förväntat väderomslag och en annalkande, frisk sydväst, så vi puttrade vidare mot Trollkobben.
Sabina hade åtagit sig att vara skaffningsledare och eftersom hon var sjuk dagen vi skulle kasta loss fick vi en inköpslista som vi lydigt följde. Där stod bl a cider. Cider? Varken Kjell-Arne eller jag var bekanta med hur man handlar cider, men vi fann på råd. Vid ciderhyllan på bolaget stod två tanter som gärna engagerade sig i vår cider-vånda. Men, det skulle vi hållit inne med. Sabina uppskattade inte alls att tanter var vår referens för vilken cider hon ville ha. – Jag är minsann ingen tant! Bubbel däremot, klarade vi av att inhandla utan någon referensgrupp. Och vad passade bättre än att fira med bubbel när Sabina tillfrisknat och mönstrat på. Skepparen däremot ägnade sig åt alkoholmissbruk då han hällde ut en del av den ädla drycken. Sittbrunnsbordet på båten är förrädiskt då det är lätt hänt att man kommer åt någon av klaffarna man fäller ut för att det ska bli lite större. Sabina: – Du är så yvig Pelle! Ett epitet jag måste säga att jag föredrar framför klantig 🙂De bra platserna var upptagna, men med hjälp av två spring mot motorbåten som i sin tur var säkrad med ett långt spring mot land, tyckte vi till sist att vi låg tryggt. Det tyckte däremot inte den mindre segelbåten till höger i bild vars besättning, ett äldre par, var orolig för att vi skulle trycka ner dem och deras ankarlina, så de valde att gå ut och lägga om sitt ankare. Fick vi skämmas lite.Väderomslag på gång trots att solen inte gick ner i säck.Vart skulle vi gå idag då? Nu blåste det på bra och återigen en dag utan vare sig medvind eller sol. – Vi går in vid Biskopsön och äter lunch i alla fall! Jobbigt att fixa lunch när det kränger… Efter lunchen blev vi så trötta att vi bestämde oss för att ligga kvar. Den manliga delen av besättningen somnade i en behaglig tupplur. Prognosen spådde upp till 13 m/s. Det var väl ytterligare ett skäl att ligga kvar, men i slutändan visade det sig ha varit ett falsklarm. Inte mer än 7,7 M avverkade vi denna dag.August Strindberg: ”När man tar i land, överraskas man av att här ute i havskanten finna ett litet förankrat stycke paradis.” Långt ifrån första gången jag är här, men paradis blir inte tjatiga. Vi piggade på oss och gav oss ut på en ö-vandring och hjortsafari.För ca 100 år sedan inplanterades dovhjort på ön. Även om de är lite skygga så är det inte så svårt att hitta dem.Frågan är väl dock hur länge det bor en tillsynsman här. Skärgårdsstiftelsen har beslutat om nedskärningar och vill att personalen ska utgå från fastlandet i stället för att bo ute i de naturreservat de är satta att förvalta. Är det ett bra beslut?Om inte medvind så i ala fall strålande solsken. Man kan ana att det blåser bra och vindmätaren visade emellanåt på en skenbar vindstyrka på över 12 m/s.När vi skulle lägga till vid denna klippa på Nedergårdsön, blev vi prejade av en motorbåt som snodde platsen mitt framför näsan på oss. De värsta fördomarna om motorbåtsfolk fick lite extra näring. Som tur var vederlades alla sådana klyschor tre dagar i rad innan vi kom hit, då vi legat bredvid trevliga och hjälpsamma motorbåtsbesättningar.Inget ont som inte har något gott med sig. Vi låg mycket bättre här. Möjligen med den nackdelen att mobiltäckningen var usel. Matchen Sverige-England fick vi följa på radion. Lika bra det kanske – att slipa se eländet. Sabina visade sig vara en sann fotbollshatare. Vad hon gjorde på ön så länge matchen pågick är höljt i dunkel, men i båten var hon inte.Vi börjar lära oss mönstret nu. Igår var det sol, så då blir det mulet idag. Sabina var sugen på Sadelöga som nästa natthamn. Vem är inte det? Jättefint där. Sabina föreslog att vi skulle gå ut och reka då Sadelöga kan vara utsatt för havsdyning om det blåst sydligt ett tag. Väl ute på havet utanför Utö var det världens lattjo lajban-vågor, så vi skippade tanken på Sadelöga och bestämde oss för lunch vid Huvudskär istället.Svenska Kryssarklubben har lagt ut en hel del bojar på senare år. Den orangea flaggan visar för andra att vi har rätt att ligga vid den blå bojen.Kaffesump åker med fördel ut direkt i sjön i stället för via avloppsrör som riskerar att så småningom sättas igen. Kjell-Arne gick all in och badade med kaffekannan. Tyvärr även med mobilen som inte visade sig vara vattentät. Någon dag senare upphör även min mobil att fungera, men jag har lärt mig av tidigare misstag och har nu en reservtelefon med mig. Trassligt nog ändå att få igång appar eller att inte få tillgång till sådant som bara finns i den trasiga telefonen, men naturligtvis, inget mot vad Kjell-Arne fick brottas med.
På väg ut från Huvudskär seglade vi för babords halsar och mötte en båt som seglade emot oss som också seglade för babords halsar. Vi måste ha haft typ sydvästlig vind och den nordostlig. Det syntes tydligt hur vattnet var mycket mörkare där den mötande båten seglade och pang hade även vi bytt bog. Det är sällan man ser ett vindskifte så tydligt eller att det kommer så snabbt. För det mesta brukar vinden mojna först för att sedan följas av vind från ett nytt håll som smyger sig på så sakteliga. Det här var en häftig upplevelse.
Det brinner över Ornö. Det var åtminstone vad det såg ut som. Nu är vi på Notholmen, bara ett stenkast från Nedergårdsön där vi låg natten innan. Inga långa seglingar när man skärgårdshoppar.Ser ut som om det blir regn. Ständige optimisten Kjell-Arne: – Inte då! Vi hann precis ner till båten, så började det smattra på rufftaket. Rätt mysigt att kunna stänga in sig och köra frågesport då.Börjar ni känna igen rytmen? Mulet igår, sol idag. Notholmen kan jag varmt rekommendera. Mycket speciell ö. Klättrar man upp på berget kommer man upp på en platå med låg växtlighet och hänförande utsikt.Kjell-Arne pekar med hela handen. Idag går vi ditåt!Det är rätt branta klippor man lägger till vid.Märklig sten. Berget är rätt löst och det kluckar om vattnet som om vågorna slår in i någon slags osynlig grotta.
Vi smiter ut på Mysingen genom den smala passagen mellan Ornös sydspets och Utös nordspets. Äntligen lite medvind. Många båtar och lite informell kappsegling. Skepparen nöjd med resultatet. Vi följer Utös västsida. Det blir många allvädershamnar eller i alla fall hamnar som skyddar för ett brett register av vindskiften och nu har vi valt Ålöfladen och Näsuddsviken. Man får tråckla sig in genom smala passager och fina sund och så småningom når vi vårt mål.
Sabina ska hoppa vidare från Aquileja till Anna-Sofia, Annas skuta och är lite stressad över att inte vara tillräckligt stark. Efter det dagliga yoga-passet blir det alltid armhävningar och när kapellet ska hissas, blir det utan vinschandtag eller elkraft. Bra där!I Ålöfladen leker vi lite livräddning. Vi får loss livbojen, kastar den inte i huvudet på Kjell-Arne och lampan fungerar som den ska och besättningen får lära sig att drivankaret inte är en badmössa.Jag har nog i första hand betraktat min Rescue sling som ett sätt att dra in en nödställd till båten. Man får ju hoppas att den som hamnat i vattnet har flytväst med inbyggd livsele och därmed kan hissas ombord på ett lite bekvämare och säkrare sätt. Men, om man nu inte har det, var det en bra lärdom att det faktiskt fungerade att hissa ombord Kjell-Arne iförd bara badbyxor. Båtgrannarna på berget applåderade när Kjell-Arne var räddad. I alla andra vikar vi förtöjt i hade badtemperaturen legat runt rätt behagliga nitton grader. Jag och Sabina hade inte varit i här ännu, men det visade sig sedan vara betydligt kallare. Bara två grader kallare kanske inte låter som om det är något att bry sig om, men det känns. Däremot inget som Kjell-Arne hetsade upp sig över.Sen eftermiddag fick vi främmande. Ewa har seglat på Aquileja två gånger och har sommarhus på Utö och passade på att komma förbi och säga hej.Medelst kylskåpet (familjens Utöbil) kvitterade jag med att hälsa på hos henne och hennes familj. Det var som ett sommarkollo med barn, barnbarn och bror med familj. Jättefint ställe med sjöutsikt, närbelägen bastu, tennisbana och liten badstrand.Så här skulle man väl vilja vakna varje dag!? Men, vad nu? Sol två dagar i rad! Väderstabilisering på gång.Slutseglat på Aquileja för denna gång. Varmt välkomna tillbaka! Det är trevligt att ha er ombord 🙂 Och kanske kan ni vänja er att stå ut med att plottern visar nord uppåt 😉
5 svar på ”Mingelsegling 1”
Alltid lika trevligt och intressant att läsa dina seglingsbloggar.
Kul att ses och träffa din trevliga besättning på denna rutt.
Så kaosartat var det inte på Sandhamn i år🙂 De fastboende som jag pratade med tycker det var lugnt här denna sommar och det upplevde även jag 🙏
Hade varit kul att ses en kortis när ni var här⛵
Härliga bilder från dina äventyr⛵👍
Vänligen Susanne☀️
Alltid lika trevligt och intressant att läsa dina seglingsbloggar.
Kul att ses och träffa din trevliga besättning på denna rutt.
Roligt att få se ditt sommarparadis och att få hälsa på delar av din stora familj. 😊
Bra och kul skrivit Pelle.
Tack för en bra vecka 😊☀️
Tack själv Kjell-Arne!
Så kaosartat var det inte på Sandhamn i år🙂 De fastboende som jag pratade med tycker det var lugnt här denna sommar och det upplevde även jag 🙏
Hade varit kul att ses en kortis när ni var här⛵
Härliga bilder från dina äventyr⛵👍
Vänligen Susanne☀️