Jag har inte besökt Malmköping på evigheter, så nu skulle det bli av och jag lyckades locka med mig Mats på en liten utflykt. För de oinitierade, så kan jag berätta att här finns ett levande spårvägsmuseum som drivs av ideella krafter. Just denna dag var det Museispårvägens dag med lite extra mycket aktiviteter, fler vagnar i trafik och även trafik med veteranbussar. På bilden ser ni bl a Malmköpings gamla stationshus som hörde till Mellersta Södermanlands Järnväg som gick mellan Stålboga och Skebokvarn. Persontrafiken på järnväg lades ned 1962 och godstrafiken försvann några år senare. 1969 invigde Svenska Spårvägssällskapet sin museitrafik på den 2,6 km långa sträckan Malmköping-Hosjö. Nedanför stationshuset syns resterna av den gamla bangården, vilken nu successivt omdanas till ett mer stadsmässigt utseende.Mats poserar framför den gamla Pressbyrå-kiosken från 1922. Från början var den placerad på Rödbodtorget (Tegelbacken). Där vände spårvagnslinjerna 11 och 12 från Ulvsunda respektive Ålsten och Nockeby. 1935 flyttades den till linje 2:s ändhållplats i Fredhäll och där lär den ha stått tills spårvagnstrafiken på linje 2 upphörde 1963. Efter att ha fört ett kringflackande liv och förfallit under många år gjorde privata bidrag det möjligt att låta renovera kiosken och 2016 fick den sin slutliga (?) placering här i Malmköping.Ingen försäljning av tidningar och choklad längre. Idag får den fylla funktionen att husera trafikledningen.Vi tar en tur och får åka med en Malmövagnen 34 från 1907.Vid hållplatsen Östersjön möter vi en vagn från Lidingö (till vänster).Den här skönheten från Helsingborg, byggd 1903, fick vi dock bara titta på. Jag tror den stod uppställd vid ändhållplatsen i Hosjö som ett slags bete att locka besökare som passerar på riksväg 53 i bakgrunden.Ett mäktigt trevagnarståg från Stockholm vänder runt i slingan.Vi träffar en bekanting och namne till Mats, men Johansson i efternamn. De bor dessutom nästan grannar i Bromma.Mats J. är vänlig nog och tar med oss på en rundvandring bakom kulisserna. Här pågår renovering av en spårvagn från Gävle som trafikerade den s k Bomhuslinjen. Det lär väl ta ett antal år innan vi får se denna i trafik.En av dagens höjdpunkter får jag nog säga, var åkturen med Stockholmsmustangen nr 500. Jag kom till Stockholm först 1966, d v s drygt ett år innan högertrafikomläggningen och därmed slutet den gången för spårvagnar i innerstan. Jag hann bara åka några få gånger och minns bl a en tur upp till Roslagstull med linje 6, någon av de sista dagarna innan nedläggningen.Det hade ju varit trevligt att kunna fortsätta med spårvagn ner på stan när man kommer med tåget till Stockholms Östra. Den möjligheten försvann dock 1962.Vår förare visade på Mustangens muskler och där spåret så medgav drog han på så det stod härliga till och sjöng vackert om motorerna. Konduktören flydde akterut och agerade springkonduktör trots att han har en fast plats där bak.Spårvagnarna i Stockholms innerstad avlöstes i viss mån av dessa dubbeldäckare som bl a trafikerade linje 54 mellan Radiohuset och Skanstull. Det började kurra i magen, så vi hoppade på och åkte med till Plevnagården.Här har jag aldrig varit förut. Innehavarinnan berättade att hon först hade tänkt kasta ut inredningen när hon tog över, men tydligen ångrade hon sig och idag ser det ju ändå lite hemtrevligt ut.Malmköping är ju en före detta regementsort och tidigare var Plevnagården ett regementssjukhus. Huset ser ut att vara i behov av lite omvårdnad. Kanske skulle även maten behöva uppgraderas. Riktiga raggmunkar är gott, men är de gjorda på pulver är det ingen höjdare.”ENDAST SVENSKT MYNT GÄLLER”. En befogad förmaning kanske i en spårvagn som gått i Helsingborg.Inte riktigt jämförbart, men en nästan lika trevlig upplevelse som att åka med Mustangen, var det att åka med denna gamla vagn från Lidingö, Lidingö-femman. Interiören är ombonad och det pyser och brummar.På något sätt smälte den trevlige förarens stil och utseende väldigt väl in i just denna spårvagn. Fast spårvagn? Man kanske ska säga motorvagn. Lidingöbanan var ju, rent legalt, järnväg fram till 2009 då den klassades om till spårväg.Nu skulle vi åka lite gammelbuss också. Först en tur med en postbuss byggd 1949 eller skvader som de också kallades, d v s en kombination av buss och lastbil. Passagerarutrymmet är inte mycket större än så här och bakom oss är det lastbilsflak. Den här bussen gick i trafik i Norrlands inland och tillhörde Postens diligenstrafik. Förutom post fick den nog frakta ett och annat mjölkkärl också. Bussen rattades förtjänstfullt av Björn-Erik Tapper. Det måste ha varit en utmaning att köra buss förut, ingen servo som hjälpte en att svänga och osynkad växellåda.Vi tittar runt lite i bussutställningen också. Till vänster en s k Metropolbuss som främst trafikerade Stockholms förorter fram till högertrafikomläggningen. När de levererades av Scania Vabis i början av femtiotalet, byggda på amerikansk licens, var de sin tids modernaste bussar, med styrservo, automatlåda och dörrautomatik och dessutom var de, för sin tid, förhållandevis stora. I mitten en blå trådbuss från Göteborg, levererad 1940, därefter en buss som gick i Mölnlycke, levererad 1933, och så slutligen en gammal charmig SJ-buss från 1932.Detta är en stadsbuss från 1946 som gick i trafik hos Linjebuss. Större passagerarutrymme än postbussen vi åkte med tidigare, men vad gäller tekniken verkar det inte ha varit någon större skillnad.Bussen rattades av Leif Steen som kämpade tappert med den osynkade lådan och muskelservon. Det gällde att bestämma sig för om man skulle svänga eller växla, att göra båda momenten samtidigt verkade övermänskligt. Notera den stora biljettmaskinen. Jag kan inte låta bli att fundera över hur dessa bussar överhuvudtaget kan ha fungerat i stadstrafik.Avslutningsvis en rolig skylt. Vad händer i en ”VÄRKSTAD” tro?
Det var roligt att återse Malmköping och med tanke på hur länge sedan jag var där och att allt arbete bygger på ideella insatser känns det ju som en smärre revolution jämfört med sist. Tack Mats för trevligt sällskap och en trevlig dag!
2 svar på ”Malmköping”
Hej Per, tack för en jättetrevlig dag tillsammans i så att säga ”gamla spår”! Det var roligt att se hur fint och välskött Malmköpingsspårvägen numera är och det var kul att prata om ditt och datt under dagen! Ditt ”repotage” och dina bilder är som vanligt läs- och sevärda. Mats
Hej Per, tack för en jättetrevlig dag tillsammans i så att säga ”gamla spår”! Det var roligt att se hur fint och välskött Malmköpingsspårvägen numera är och det var kul att prata om ditt och datt under dagen! Ditt ”repotage” och dina bilder är som vanligt läs- och sevärda. Mats
Tack själv!