Sedan jag anlöpte Gustavsberg den 25 augusti har jag, förutom någon kortare tur, legat still vid bryggan. Att bo på båt en längre tid, utöver sommartid, är en ny erfarenhet för mig. Fina dagar är det fantastiskt att ha vädret så nära inpå.
En sådan här dag är det härligt med sjötomt. Frukost i sittbrunnen.
Men, det har varit en hel del sura dagar denna höst och då kan det kännas lite lätt instängt efter ett tag. Jag har tagit en vecka i taget, men att jag skulle passa på att resa nu under hösten, innan jag flyttar in i mitt nya hus, det var jag rätt klar över.
Egentligen sökte jag efter en resa till Kreta i november, gärna med någon form av träning inbakat och gärna yoga, det var jag lite nyfiken på. Men, så dök istället en yogaresa till Lesbos upp, med avresa den 26 september. Och så halva priset! Då vaknade ekonomen i mig. Nästa dag var det bokat och klart. Lurade lite över vad haken var, men så här i efterhand kan jag konstatera att det inte fanns någon, utöver då människors oro för Corona och att många kanske inte vant sig vid tanken på att börja resa igen. Och som det visade sig, hade jag haft lite is i magen hade jag kunnat resa ännu billigare.
Vi anlände sent söndag kväll och jag kunde redan då ana att det var ett läckert hotell jag skulle bo på. Det visade sig senare vara invigt för bara några månader sedan., så allt var naturligtvis väldigt fräscht.Tittut. Var har jag hamnat egentligen? Gryningen bjöd på en vy som inte gjorde mig besviken.Här skulle jag nog kunna stå ut en vecka. Jag reste med Apollo och man hade även andra hotell i närområdet. När jag träffade gäster från dessa hotell berättade några hur de gått förbi och lite nyfiket kikat in. Kunde nog ana en viss avundsjuka.När jag bokade resan hann jag inte kolla så mycket vilket väder jag skulle kunna förvänta mig, men samma dag jag reste pekade väderprognosen på 28° och sedan brydde jag mig inte så mycket om några fler prognoser. Mot mitten av veckan blev det dock blåsigt med stundtals kraftiga vindar från norr. Den bland Medelhavseglare välkända Meltemin, tänkte jag. Men, det höll inte lokalbefolkningen med om. Nordlig vind ja, men det här var en annan lokal, nordlig vind hävdade någon. Meltemin blåser framförallt i augusti, sa någon annan. OK!Nåja, det gick oftast att hitta lä och förutom under en utflykt till öns norra sida lyste solen frenetiskt från en klarblå himmel.Hotellet visade sig vara en konverterad f d tvålfabrik och beskrevs som ett boutique-hotell med industriell design med moderna inslag och en autentisk och genuin känsla. Ja, varför inte? Ett av de läckraste hotell jag bott på i alla fall.Inte många fasader som slår detta.Nu skulle ju detta bli en aktiv resa. Inte bara sol och bad. Jag skulle lära mig vad yoga var.Slow flow yoga, funktionell yoga, Yin yoga, Vinyasa yoga och Yoga Nidra (meditationsyoga). Nu kan du det här, tyckte vår yoga-ledare Linda, efter några dagar. Jag hade erkänt min okunskap, att detta faktiskt var första gången jag gick på ett renodlat yogapass. Förutom yoga körde dessutom vår reseledare olika pass, Core, Pilates och Tabata. Men, oavsett vad man kallar det, väldigt nyttigt för en stelnande kropp. Hörde jag någon, förmodligen en man, tänka ”- Mesigt!”? Då säger jag: Våga prova!Det går ju knappast att tänka sig en härligare miljö att träna i och då blir det ju extra svårt att stå över. Jag vet, alla säger att man ska mjukstarta med träning efter ett uppehåll. Jag vet bara inte hur man gör, det blir lätt från 0 till 100 i ett knyck, så nu har jag också en ömmande kropp. Totalt deltog jag i femton pass under sex dagar.Att varva med lite simning var i sig skönt, men jag undrar hur de lyckades göra poolen så iskall. Till en del förklarades väl den kylslagna känslan av att lufttemperaturen var hög, men det måste ha gått åt en hel del energi till att kyla ner vattnet till dessa låga grader. Det var betydligt varmare i havet.Lesbos ligger alldeles intill Turkiet. Som bekant kanske, är förhållandet mellan Grekland och Turkiet inte det bästa. För ett år sedan vet jag att man i Grekland t o m var orolig för att krig skulle bryta ut. Då handlade det om att turkarna letade efter olja och naturgas i ett havsområde som Grekland betraktar som sitt. Sedan har flyktingfrågan gjort sitt till för att spetsa till situationen. Sådana här krigsfartyg kunde man se patrullera en bit ut på havet. En politisk verklighet som stod i bjärt kontrast till den lilla dansk-svenska bubblan vid Hotell Porto Plomari.Apropå det spända läget mellan Grekland och Turkiet, upptäckte jag att ön där borta i soldiset var den grekiska ön Chios. Där var jag sommaren 1978. Även då minns jag situationen mellan de båda länderna som spänd. Vi kom från Turkiet med båt och skulle hitta en strand, där vi kunde slå upp vårt medhavda tält. Vi fick fatt i en buss som tog oss ut på ön och någonstans i mörkret fick vi för oss att vi skulle kliva av och började gå rakt ut i terrängen mot vad vi trodde var en strand. Så långt var vi nog rätt ute, men halvvägs stoppades vi av en militär som undrade vad vi höll på med. Som jag minns det fick vi förklarat för oss att vi var ute på förbjudet och minerat område. Kan det ha varit så illa? Hade kunnat gå galet i så fall. Vi blev i alla fall eskorterade ut från området och hittade till sist vår strand där vi i mörkret slog upp tältet. På samma strand fick jag sedan solsting, men det är en annan historia…Hotellet låg emellan två samhällen, den lilla staden Plomari och byn Agios Isidoros. Stranden här i Agios Isidoros sades vara Lesbos finaste och den var naturligtvis väldigt fin. Nu är jag rätt kräsen när det gäller stränder och i ett vidare perspektiv kanske den hade haft svårt att hävda sig. Men, vattnet var kristallklart, solstolarna gratis och här fanns trevliga tavernor och så här sent på säsongen var det dessutom väldigt gott om plats.Var man än kom fick man ett varmt och vänligt bemötande. Och vilken tillit! Här på tavernan Aphrodite hade mamma problem med kortmaskinen. Det var ju dottern som kunde den och hon var ju inte här idag. – Men, kom tillbaka imorgon och betala…Gick man åt andra hållet kom man till Plomari. Här var det mer liv och rörelse. En del schabloner om grekiskt leverne bekräftades. Kvinnorna var hemmavid och tjabbade med varandra, medans gubbarna satt på tavernorna och muttrade över en kaffe eller en Ouzo kanske.
Jag kan ju inte tillbringa en hel vecka på Lesbos och bara ha sett hotellet och de två intilliggande samhällena. Ska jag hyra en bil, funderade jag. Vi fick lära oss när vi åkte med transferbussen till hotellet att ön är stor. Ska man köra runt hela ön var det tydligen över 300 km. Nä, efter en sommar då jag jagat upplevelser och varit ansvarig för att hitta en intressant seglingsrutt åt både mig själv och mina gastar, bestämde jag mig för att bara sjunka ner på en bussutflykt och låta Apollo ta mig till några sevärda platser. – Titta vänster. – Till höger har vi… Perfekt! Turen skulle gå till tre greske byer, som vår danska guide uttryckte det.
För säkerhets skull tog hon det även på engelska, så att vi svenska språkidioter skulle begripa. Pinsamt att det ska behövas. Ska vi behöva undervisning i danska i skolan eller hur ska vi svenskar förmå oss att förstå våra grannars språk, åtminstone lika bra som de flesta danskar förstår svenska? Med undantag för danskars svårigheter att förstå skånska då (märkligt nog). Jag känner mig väldigt mycket som skandinav och en viktig del i denna identitet är ju att vi kan kommunicera med varandra på våra egna språk. Dansk er ju desuden et så smukt sprog. Ursäkta, tillbaka till ämnet.
De tre ”greske byer” vi skulle besöka var i alla fall Agiasos, Petra och Mollivos Låt er inte konfunderas över stavningen av ortsnamnen. De tycks förekomma i alla möjliga varianter.
På vägen fick vi dessutom lära oss at det finns ca 11 miljoner olivträd på ön. Vilken stackare hade gått och räknat dem? Det var lätt att se att en hel del av dem växte väldigt oländigt. Många på ön får nog mycket att göra nu trots att turistsäsongen lider mot sitt slut. Skördedags i slutet av oktober. Hamnade en stund på mina egna tankespår: Hur stor är egentligen arbetsinsatsen per oliv? Är det verkligen en lönsam verksamhet att odla oliver? Man får väl hoppas att kalkylen ser OK ut. Ett tips förresten: Var noga med att skruva på korken på olivoljeflaskan och förvara inte oljan bredvid spisen. Syret respektive en för hög värme förstör oljan.
Även valnötter är tydligen stort på Lesbos. Hade man t o m Greklands största skogar av valnötsträd på Lesbos?
Vi åkte igenom samhällen vars gator definitivt inte var gjorda för stora turistbussar och däremellan gick färden på smala slingriga serpentinvägar och ibland var bussen så otäckt nära stup att man helst valde att titta åt ett annat håll. Ett under att det inte sker fler kollisioner eller att bakhjulen inte hamnade utanför vägkanten. Fast, längs vägen fanns rikligt med små miniatyrer av kyrkor. Var detta minnesmärken efter förolyckade?
Visste ni förresten att begreppet lesbisk kärlek anspelar på Lesbos? Det var den kvinnliga, antika poeten Sapfo som levde på Lesbos som skrev kärleksdikter riktade till en kvinna.
Första anhalten var Agiásos, en liten bergsby som inte minst var känd för sin kyrka som började byggas redan 1170. Insidan fick man bara besöka, inte fotografera.Min behållning av besöket var dock främst byns vackra läge på bergssluttningarna, de kullerstensbelagda små gatorna som löpte i ett virrvarr och den harmoniska stämningen.Förutom en mängd caféer fanns det gott om konst i form av keramik och träarbeten.Även här var både turistsäsong och skollov över. Ungarna såg ut som om de var på väg hem från skolan.Agiásos ligger på sluttningen av Mount Olympos, ca 475 m över havet (ej att förväxlas med Greklands högsta berg med samma namn).
Inte många minuter kvar. Hade gärna stannat längre här. En timma fick vi på oss att strosa runt och ta en fika.Nästa stopp var Pétra, vars största sevärdhet var kyrkan som låg på en hög klippa. 114 trappsteg fick man ta för att komma upp. Om jag nu minns rätt, var det tydligen en sjöman som fick en uppenbarelse på klippan och därmed fick för sig att han skulle bygga en kyrka där. Tockna idéer. Men, har man inte att göra, så skaffar man sig.Här fick man fotografera, men inte använda blixt. Stolarna såg ut att vara gjorda för att inte vara bekväma. Ingen får somna.Kommer ni ihåg alla taxistolpar som fanns förr i Sverige? De hade egna telefonnummer, så var det för lång väntan i kön till taxiväxeln kunde man chansa och ringa direkt till en stolpe. Jag hörde plötsligt hur det ringde någonstans. Frestad att svara när jag hittade telefonen. Ett under att telefonen fungerade. Den ser ju inte direkt IP-klassad ut.Vad är det med Grekland och katter? Visst såg man en och annan hund också, men katterna fanns precis överallt, även inne på vårt hotellområde som ju annars var rätt väl inkapslat. Mitt intryck var att de var vilda, men överallt tycktes man ställa ut mat till dem. Och vad vilda hundar anbelangar tycktes katterna inte ta någon större notis om dem. Hundarna tycktes också oftare gå i koppel än vara vilda.Ingen kö av spekulanter…Svårt att bestämma sig för rätt nyans eller beboddes huset av familjer med starka, stridande viljor?Det här var lite överraskande. Inget papper i toan. Liknar mina instruktioner på båttoan. Det här var en vanligt förekommande toainstruktion, ändå tog det ett tag innan jag riktigt tog in vad stod. Det kan inte gälla mig eller hur tänkte jag?Det var väl inget fel på Pétra. Fin utsikt från kyrkan, men kanske inte värt en omväg ändå.Sista anhalten var Mollivos. Det däremot, var en fin liten stad som klättrade upp längs sluttningarna mot slottet som låg allra högst upp.Nu började det kännas lite svalt och en lite höstlik känsla smög sig på.Gränsbevakningen mot Turkiet som ligger på andra sidan sundet. Innan jag reste till Lesbos var det enda jag hade hört om ön, problemen med de stora flyktingströmmarna och de svåra förhållandena i flyktinglägret Moria. Det beskrevs av Läkare utan gränser som det värsta flyktinglägret i världen och en FN-representant lär ha uttalat sig som att det var att likna vid återupprättandet av koncentrationslägren. Förra året brann det upp och om jag förstått det rätt står fyra afghanska män åtalade för att ha tuttat på.Under min vandring uppför berget stöter jag på tre svenskar som jag först trodde att de åkt med samma buss som jag, men mor, dotter och dotterns bästis var här på egen hand. Mamma och dotterns bästis hade åkt hit för att hälsa på. Dottern arbetade som volontär i flyktinglägret. Jag läser nu att Moria-lägret tycks vara stängt, d v s det måste ha brunnit ner helt och hållet, så jag antar att hon arbetade i det läger som heter Kara Tepe. Dottern berättade i alla fall att många tusen släppts vind för våg och nu driver omkring på bl a gatorna i Aten. Grekerna gör tydligen numera s k push backs, d v s tar motorerna från flyktingbåtarna och generar vågor som föser dem tillbaka mot Turkiet. Allt enligt dottern.Staden kröns av slottet Mithymna. Tyvärr hade slottet stängt för dagen, så vi fick nöja oss med att beundra det på utsidan. Det finns kopplingar till Achilles (han med den sårbara hälen) och trojanska kriget, men vad som är myt och verklighet är jag inte människa att reda ut. Jag trodde allt detta var sagor och gudar, men jag läser att det finns historiker som tycks mena att det finns vissa kopplingar till verkligheten.Nere i den idylliska hamnen morsar jag på en grupp gränspoliser. Vilken verklighet de ser och upplever jämfört med restauranggästerna i hamnen, tänker jag. Sjöpolisens båt är märkt Frontex, d v s EU:s kustbevaknings- och gränskontrollorganisation.Hösttomt på uteserveringarna i hamnen. Nu var det riktigt ruggigt. Både vindtät jacka och tröja åkte på.Ännu blommade det dock.Vi var några stycken som tog oss upp från hamnen och intog middag, visserligen utomhus, men i lä för vinden.Veckan började lida mot sitt slut och på södra ön härskade fortfarande värmen. Söndag var yogafritt, så istället har jag nu anslutit mig till Padeldrevet. Ibland tänker jag att man ska gå sin egen väg och inte göra som alla andra. Men, så finns ju nyfikenheten där. Hur kan Padel ha vuxit så explosionsartat? Man kan väl lika gärna spela riktig tennis, squash eller pingis? Men, nä! Det här var ju jättekul! Någon som vill spela med mig?
I skrivande stund har jag hunnit hem igen. På ett sätt var en vecka lagom, men med regnet smattrande mot rufftaket kan man undra vad man har i Sverige att göra just nu. Jag får trösta mig med litet grekiskt vin och påminna mig om minnena av de ljumma, vackra kvällarna.
