Det blir inte alltid som man tror och tänker, men mer om det längre ner. Inspirerad av Slobis dotter som föreslog att vi (Slobis barns familjer och Slobi och jag) skulle hyra ett hus i Järvsö under mellandagarna bestämde vi oss för att åka dit själva när de ursprungliga planerna sprack. Och varför inte fira nyår i anslutning till detta?
De första två nätterna valde vi att bo på JBP Hotell. Konstigt namn? Det står för JÄRVSÖ BERGSCYKEL PARK, vilket illustrerar det faktum att det är full fart i backarna även sommartid. En äventyrligare sport än utförsåkning på skidor, vad det låter. Vid ett tillfälle åkte jag med en äldre man i liften som berättade hur han hade hakat på en mer avancerad cykelåkare, vilket lett till att han voltat och kraschat och därefter tappat medvetandet. Full fart även med ambulansen till någon närbelägen akutmottagning verkade ha haft god verkan. Nu såg han ju återställd ut, men downhill-cykling fick vara. Säkrare att hålla sig på skidor när man ska nedför, tyckte han.
Senare fick vi höra att det inträffat ett dödsfall i Järvsö efter en olycka i samband med downhill-cykling och att ambulanserna här har fullt upp på somrarna. Jag läser vidare och upptäcker att även utförsåkning i Sverige skördar sina offer, en person omkom tydligen på Vemdalsskalet 2023 och en person 2024 i samband med friåkning utför Sylarna. Sedan tidigare har jag hört talas om att en person omkom i den svarta pisten Chocken i Idre. Därefter har man tydligen sprängt bort ett parti i backen. Men, den ser fortfarande fruktansvärt brant ut. Jaja, det är farligt att leva.
Vi gav oss iväg från Åkersberga vid halv sju på morgonen och jag tänkte att vi då skulle vara uppe strax före tio. Det tog dock lite längre tid, men inte värre än att vi fick den skiddag vi önskade innan vi skulle checka in på JBP Hotell. JBP Hotell är inte bara ett konstigt namn, det är också lite annorlunda. Någon reception finns inte, utan man får sitt rumsnummer och en dörrkod på mejl eller SMS, när det är dags. Fungerar ju bra, så länge man inte behöver hjälp med något, som när badrumsdörren tenderar att gå i baklås eller Chromecast till TV:n inte fungerar. Restaurangen i bottenplanet hjälpte till att förmedla kontakt, så åtminstone badrumsdörren fixade man. Man hade även utlovat att rummen var kompakta och det löftet infriades,
Den största fördelen med JBP Hotell var läget. Precis intill liftarna på Sydsidan. Den här bilden är tagen en knapp timme innan liftarna skulle öppna. Det är ju ingen sensation direkt att dagarna är korta under jul- och nyårshelgerna. Ändå kom det som en överraskning. Solen går upp 09:16 och ned 14:40. Dagen här är 47 minuter kortare än i Stockholm.Jag har inte åkt skidor i Järvsö på väldigt länge. Vi bodde då på ett vandrarhem i byn. Det var 30 minusgrader i dalen, men när vi kom upp i backen ökade temperaturen till 20 minusgrader. Idag var det inte lika kallt, men ändå minusgrader. Dagen innan var det istället några plusgrader och det hade nog varit varmt ett tag för det var rätt isigt i backarna. Vi befinner oss nu på toppen i det södra systemet och om jag minns rätt var den första backen i denna del av systemet invigd ganska nyligen vid mitt förra besök. Kan det ha varit en sisådär 35 år sedan?Jag kände inte igen mig för fem öre. Systemet har byggts ut rejält och den senaste expansionen gjordes tydligen så sent som till förra säsongen, då tre nya nedfarter och en ny sexstolslift togs i bruk i Järvsö norra..Det var mycket folk i backarna och som synes, i köerna till liftarna. En välsignelse är ju då singelkön. Två av de kvinnliga liftskötarna skötte sig med bravur. På ett väldigt trevligt sätt såg de till att ställa upp folk i kön och mata på med reservister från singelkön så att ingen stol gick med tomma platser. Deras manliga kolleger var inte lika förslagna. De stod mest och tittade. Men generellt måste jag säga att all personal vi mötte i receptionen, i liftarna och i restaurangerna var synnerligen trevlig. Här ser man också JBP Hotell som vi bodde på i två nätter. Bredvid mig ligger Bergshotellet och där kunde man äta en suverän och prisvärd buffélunch.Och var man bara lite sugen kunde man pausa på Crêperiet. Foto: Slobi.Snön vi åkte på var nog till stora delar egentillverkad och alla nedfarter var inte heller öppna. Och inte märkte vi någon större skillnad mellan blåa och röda nedfarter. Men, backarna var trevliga. Även Slobi, som inte tillhör de rutinerade utförsåkarna, gillade åkningen. Ska man gnälla på något var det väl att backarna var väl hala på sina ställen. Isigt med andra ord…I bottenplanet på vårt hotell fanns en mysig restaurang med trevlig personal. Första kvällens middag (huvudrätt + efterrätt) var väl ingen fullträff, men andra kvällen delade vi på ett par förrätter och de var jättegoda. Här serverades även en god frukost. Foto; Slobi.Vi hade bestämt att vi skulle ses, men plötsligen stod han där som gubben i lådan, Janne, egentligen en seglingskompis som jag inte träffat på många år. Segling, i alla fall på egna båtar, har han dock givit upp. Janne bor numera i Järvsö, driver en av campingplatserna och har exploaterat mark där han byggt och sålt fjällhus.Sitt eget hus hyr han ut när det är säsong för det och då bor han i en del av campingens servicebyggnad tillsammans med sin kubanska flickvän Joana (till höger). Just nu var även en kompis till Joana på besök, kubanska även hon som f n bor i Polen.Snett och vint, men Slobi står upp fortfarande, trots att hon hunnit bli påkörd två gånger. Detta till trots började rädslan för lite mer fart att släppa, axlarna blev mindre fladdriga, åklinjen lite rakare och knäna lite mjukare. Hon sken upp som en sol när tjat förbyttes i beröm. Foto: Slobi.Då händer det. Hon ramlar och gör sig illa, inte i backen, utan när hon ska kliva ur sittliften. Här ser hon ju glad ut, men när hon låg på marken utan att kunna ta sig upp själv lät det som om det var nära till tårar. Det var vänster knä som smärtade. Att fortsätta ner på skidor verkade uteslutet. Att åka lift ner gick inte. Istället tillkallades en skoter som levererade henne till lunchen på Bergshotellet. Ny skoter med sjuksköterska tillkallades och vi kom fram till att vi nog borde åka till akuten och få knät undersökt. I Ljusdal visade sig röntgen ha stängt för helgen, så vi bestämde oss för att dra till Hudiksvall istället. Vi insåg att det inte skulle bli någon mer skidåkning och bara på mitt ord löste receptionen tillbaka liftkorten för 1 ½ dag. All heder!Inte så mycket folk i väntrummet till Hudiksvalls akutmottagning och Slobi blev snabbt omhändertagen av en sjuksköterska, men sedan tog det stopp. Den unga AT-läkaren hade uppenbarligen mycket att göra och hon ville rådgöra med en kollega, vilket resulterade i att hon skulle skickas på röntgen, men dit var tydligen kön lång. Efter drygt 2½ timme bestämde sig Slobi för att fly fältet. Vi skulle ju på nyårssupé på Järvsöbaden!Middagen skulle inledas klockan sju med bubbel och kanapéer och tio i sju rullade vi in med våra väskor, iförda skidkläder, bland en massa festklädda människor. Vi gjorde oss iordning i rekordfart och tjugo över sju satt vi till bords. Har ni inte undrat ibland när man bilar genom Sverige vad de gör i de där små samhällena man passerar igenom? Hur ter sig livet där? Vad lever de av? Vem är de? Vissa byar har ju dessutom särpräglade namn. En sådan by som jag åkt igenom massor med gånger och t o m stannat i för att äta lunch, på Värdshuset Pilgrimen, är Kårböle. Damen på vänster sida bor i Kårböle och hennes barnbarns barn på hennes högra sida har just varit där och hälsat på. Kvinnan mittemot henne är hennes barnbarn. Orsaken till att hon bor där är kanske inte den mest representativa och har en tragisk förklaring. Hon lämnade Nynäshamn efter det att hennes man och son omkom i en bilolycka och valde då att flytta till familjens sommarhus som låg i just Kårböle. – Har du grannar nära till? – Jodå! – Men, hur får du hem mat? – Jag tar bussen till Färila. Vad enkelt det låter, men hur enkelt är livet egentligen för en äldre, ensamstående kvinna i en ort som Kårböle? Vi hade i alla fall väldigt trevligt sällskap vid bordet. Tack!Maten då? Till förrätt serverades lättrökt fjällröding med beurre blanc, små gurkbollar, gräslök och dillolja. Till huvudrätt en hjortytterfilé med mandelpotatispuré och enbärssås, kantareller och picklade svarta vinbär. Till dessert en chokladkaka med med trädgårdshallon, crème diplomat och karamelliserade hasselnötter. Till detta frikostigt med vin, bl a en jättegod vit sydafrikan (hmm, lät kanske inte bra) The Pavillion (Chenin blanc och Viognier). Kanapéerna icke att förglömma: Krustad med smetana och löjrom samt en gougère med ostkräm, tryffel och honung.Jag läser om hur både Järvsö och Järvsöbacken höll på att somna in och hur man tog nya tag i början av åttiotalet. 1984 återinvigdes skidbacken med tre liftar och snökanoner! VeckoRevyn rapporterade: ”Stämningsfullt sköts det salut med snökanonerna. Galamiddag var på Järvsöbadens hotell och pensionat. De fyra systrarna som äger stället serverade en middag som får maten på vissa guldkrogar i Stockholm att smaka gatukök. Politiker höll brandtal och öste beröm över bygden och sen blev det partaj i hela byn och anrika Järvsöbaden genomgick förvandling till ett veritabelt Sodom och Gomorra. Mellersta Hälsinglands Café opera. Alla var där, och de som inte var där skulle in!” Foto: Slobi.Efter så mycket mat behöver man ju röra på sig. Ett av bordsgrannens barn rapporterade att det fanns ett pingisbord. Till skillnad från mitt förra försök, var bollen denna gång rund, vilket ju underlättade. Nu har vi kommit till en av flera rundpingisfinaler. Min blygsamhet förhindrar mig att tala om hur det gick. Foto: Slobi.Mer rörelse. Det bjöds även på levande musik och till min förvåning märktes inte mycket av Slobis knäskada längre. Kanske straffade det sig dan därpå, då var det rejält svullet.Och tröttnade man på att dansa själv bjöd en av de yngre gästerna på dansuppvisning. Killen på golvet ropades in flera gånger. Foto: Slobi.Gott Nytt År! I anslutning till tolvslaget höll Järvsöbadens VD tal. Vi sjöng nationalsången och skålade för Sverige och jag kände mig lite obehaglig till mods. Varför egentligen? Ett anslag av nationalism? I lagom dos är det väl inget fel med det, men det har ju ofta tagit proportioner som ändat med förskräckelse. Efter rikligt med vickning hade klockan hunnit närma sig två och det var dags att att krypa ner i våra minimala sängar.Som exteriören antyder har verksamheten gamla anor. Foto: Slobi.Det är ett sådant där ställe som skapar en hemkänsla med flera mindre eller större sällskapsrum. Foto: Slobi.Det blev en jättetrevlig nyårsafton och hur vi kunde proppa i oss så mycket av den goda frukosten efter både trerätters middag och vickning är ett mysterium. Lite mer vitt på marken, men till ringa glädje för oss. Över nyår var kravet att man bokade minst två nätter, men att tillbringa tid i Järvsö utan att kunna åka vare sig skidor eller gå promenader kändes inte så lockande. Man visade dock förståelse för vår situation och lät oss avboka den andra natten.Den här gamla telefonväxeln har ju inte med saken att göra, men den kan få symbolisera att vi nu ringt in det nya och ringt ut det gamla. Växeln användes för övrigt in på sextiotalet.
