Rutt: Rindö hamn-Gällnö (svajankring Hemfladen)-Sollenkroka-Långviksskär (Smörkobben)-Lilla Nassa-Rindö hamn
Datum : 24-27 augusti
Ytterligare en gång sedan jag kom hem från mina semester- och mingelseglingar förutspådde meteorologerna en period av vackert väder. Inte vill man sitta hemma då, om man slipper. Jag var beredd på att ge mig ut ensam, de flesta av dem som har semester, har ju börjat jobba och en sondering bland dem som inte jobbar längre visade på en hög nivå av redan planerade aktiviteter. Men, så dök Viveka upp! Hon kunde haka på dag 2. Det är nu fjärde gången Viveka mönstrar på efter att ha seglat med till Finland 2016 och efter två seglingar i Danmark 2018.
Jag kastar loss onsdag eftermiddag, men stannar genast upp en stund. Rindö hamn eller Grenadjärbryggan som den heter på Vaxholmsbolagets språk, får finbesök av gamla ångbåten Storskär.Ett annat möte som sätter igång tankeverksamheten. Marina läroverkets skolfartyg Älva på väg, mot Gotska Sandön enligt AIS:en. Det var nära att min äldste son Joakim hade valt Marina läroverket. Nu blev det ju ett bra skolval ändå till slut, men tänk vilka seglingar du hade kunnat göra.Eftermiddagen började lida mot sitt slut, så Hemfladen vid Gällnö fick bli min övernattningshamn.Ibland känner man på sig att det inte är läge att ligga och dra sig. Jag kikar ut och upptäcker att jag vaknat upp till en förtrollad morgon.Man kan nästan få en illusion av att det är frost. I själva verket är det riktigt varmt trots att klockan inte hunnit bli sju.Snart bränner solen bort sjöröken, men miljön är ju inte fy skam för det. På en hel del öar kan man höra får bräka. Från Gällnö hörs istället kor som råmar. Inte lika gemytligt kanske, men ändå en markering att skärgården lever och att det finns en gård på Gällnö som bedriver ett aktivt lantbruk. Ett tag undrar jag om kossorna fått fnatt, men efter ett tag lugnar de sig och låter sig avlösas av kuttrande duvor. Kuttrande duvor sprider lugn och harmoni. I alla fall i mig.Viveka tog buss till Sollenkroka. Enda möjligheten att plocka upp någon där är att snika sig till en tillfällig plats vid macken, men ingen verkade ta illa upp och jag låg inte i vägen för någon dieselkund.
Viveka påstod visserligen att hon kände sig lite ringrostig, men hon har en hel del seglingserfarenhet och har dessutom varit seglingsinstruktör hos KSSS på Lökholmen. Jag brukar ju alltid tycka att det viktigaste med folk som kommer ombord är social kompetens, att seglingskompetens kommer i andra hand. Men, nu var det faktiskt skönt att ha med någon som man inte behövde förklara allt för och som dessutom dristade sig till att ha synpunkter på skotning och annat.
Nu har jag glömt bort vilken skuta vi mötte på Kanholmsfjärden, men det gick inte att låta bli att smittas av glädjen ombord. En massa ungdomar som tjoade och tjimmade. – Har ni kul, hojtade jag? – Jaaa, kom svaret. – Fin båt ni har! – Ni med, hojtade jag tillbaka och så gled vi långsamt vidare åt var sitt håll.Det var inte så svårt att komma överens om vart vi skulle gå. Båda hade vi tydligen Långviksskär på tungan, så så fick det bli.Vi sicksackade oss runt lite bland öarna och hittade fram till Smörkobben. Oslagbart med en hel ö för oss själva.20° i vattnet, så många bad naturligtvis. Rätt vad det är när vi ligger och soltorkar på däck hör jag hur det rasslar till bredvid oss. Låter som en båt som slår och jag reser mig upp lite och ser några mörka segel bakom berget. – Va, tänker jag. Någon som kryssar här inne bland kobbarna! En stund senare ser jag på mobilen att jag fått ett mess från Johanna. – Var det du som låg vid Smörkobben? Det borde jag ju nästan ha kunnat lista ut. Johanna var återigen ute och seglade med Göran. Denne Göran som jag inte sett på flera år och som jag först stötte på på Hallskär när vi firade midsommar där i somras. Sedan med Johanna på Lökaön. Därefter såg vi hans båt, Cheyenne, på Ålandsskär. Göran var dock försvunnen. Och så nu, passerade han oss vid Smörkobben. Göran seglar inte riktigt som de flesta andra. Där andra väljer att gå för motor, där seglar han. Ibland har jag undrat om han har någon motor ombord. Eller har den kanske gått sönder? 😉För många tycks segling vara synonymt med bubbel. Så även för Viveka och denna gång bjöds det på riktig Champagne. Skepparen tackar och tar emot och låter sig väl smaka.Solen har gått ned, men det är säkert ljust en timma till, men sedan blir det verkligen beckmörkt. Vi låg perfekt för rådande och prognosticerad vind, men jag ser mig omkring och funderar över vad som skulle hända om vinden vred sig eller ökade i styrka. Yppar mina tankar högt: – Här ligger vi långt ute i havsbandet i skydd av en liten ö, omgivna av grundfyllda vatten. Tänk om meteorologerna har fel för sig om vindstyrka och vindriktning? Viveka: – Äh, då simmar vi över med en tamp till andra sidan. – OK! Inte värre än så alltså… Undrar om ”vi” innebär att hon erbjöd sig att simma över eller om hon utgick från att detta var skepparen uppgift… Nu låg vi jättebra och vinden följde meteorologernas förutspåelser.Det skulle blåsa mellan syd och ost, så att vända skutan norrut kändes rätt naturligt. Lilla Nassa blev dagens mål.Vi kom iväg rätt sent, så den lilla hamnen var rätt full. Men devisen att det alltid finns plats för en båt till stämde även här. Vi nådde inte ändå fram till bryggan, men en vänlig Linjettskeppare erbjöd oss att kliva iland via hans båt.Det var väldigt länge sedan jag var här, men allt var sig likt.Istället för yoga- eller träningslokalernas kala väggar är man omgiven av klippor, himmel och hav. Musiken till yogapasset eller den pumpande vansinnesmusiken till träningspasset är utbytt mot den musik som sjön och vinden alstrar.
När jag gav mig ut spådde väderprognosen vackert väder onsdag-lördag, men fullt så bra blev det inte. Onsdag-torsdag var det kanonväder. Fredag-lördag ganska växlande, men fortfarande varmt. Under lördagen avvaktade vi en regnskur innan vi kastade loss. En båtgranne förutspådde regn om 24 minuter! Väldigt exakt förutspåelse! Kollade SMHI, inte en droppe regn i prognosen. Båtgrannen fick mig att gå in på en för mig ny webbsida, regnradar.se. Mycket riktigt. Inom ca 24 minuter regnade det. Vi hade egentligen tänkt stanna ute t o m söndag, men prognosen såg så eländig ut för söndagen, regn och kulingvarning, att vi bestämde oss för att bryta och gå hela vägen hem mot Rindö. Fortfarande tryckande varmt. Vid Grinda lät vi oss släpas efter båten ett tag och sedan fick motorn ta oss hem den sista biten.
Kul Viveka att du med så kort varsel ville och kunde mönstra på igen!
