Candolim, North Goa, Indien
Datum: 19-26 november 2025
Övriga deltagare: Susanne Björkblom, Elin Dahlin, Mia Lehndal (ledare), Mimmi Demitri von Pezold, Charlotte Wiklund
Indien och yoga. Smaka på det. Den kombon har utövat en viss tjuskraft på mig. Inte så länge. Yoga tog sig in i mitt liv i samband med att jag åkte på yogaresa till Lesbos för endast fyra år sedan. Året därpå var jag nyfiken på Mia Lehndals yogaresa till Goa, men av olika skäl blev det inte av det året, fortfarande dyra flygbiljetter efter pandemin och få deltagare. I år var det öppet i min kalender och jag blev återigen lite sugen att haka på. Men, vad var det egentligen för yoga hon erbjöd? Body Love Yoga. Vem har hört talas om det? Språkpolisen inom mig funderade dessutom över om det inte borde heta Body Loves yoga. Eller var det någon annan underförstådd avsikt med uttrycket?
I mitten av oktober hade Mia en form av introduktion till sin Yoga-praktik på Hälsans hus i Stockholm. Jag var där och blev väl egentligen inte så mycket klokare. Hon sa att hon nästan kunde lova att man skulle känna något efter en veckas yoga. Vad man skulle känna, ja, det var mer oklart. Hmm?
Några saker som väl borde ha fått mina varningsklockor att ringa var att jag hade svårt att förstå vad hon sade, under det att hon instruerade och att hon blev märkbart irriterad när jag ställde en fråga. Den gången gav hon instruktionerna på engelska och jag tänkte att det kanske var hennes engelska uttal jag hade svårt för. Och irritationen: – Det har jag ju precis förklarat! – Jaha, i så fall förstod jag inte. Sedan visade det sig att hon missförstått min fråga.
Jag åkte hem och funderade. Tja, taggarna utåt en gång är ju ingen gång, tänkte jag. Efteråt verkade hon ju ändå trevlig och positiv. Jag vet ju också att hon har sina lärjungar och beundrarinnor. Beundrarinnor? Jo, jag är rätt övertygad om att det är mest kvinnor i beundrarskaran. Men, som Björn Natthiko Lindeblad skrev, jag kan ha fel. Till slut tänkte jag att det må bära eller brista. Jag reser! Med facit i hand konstaterar jag att det tyvärr blev slagsida åt brista.
Observera att detta inte är en recension av Mia som privatperson. Henne känner jag inte trots vistelsen i Goa. Men om man driver ett företag som erbjuder tjänster, menar jag att man måste tåla att tjänsterna och hur de levereras, granskas kritiskt. När det gäller yoga går det ju knappt att särskilja tjänsten från den som leder yogan, så ibland kan det naturligtvis vara svårt både för mig och även för läsaren kanske, att skilja på vad som är vad. Det här är i alla fall min upplevelse.
Yogan började på eftermiddagen, onsdagen den 19 november och sista passet hade vi på förmiddagen en vecka senare. Vi hade ett förmiddags- och ett eftermiddagspass. Undantaget var söndag då eftermiddagspasset utgick. Avgiften för yogan inkluderade boende i dubbelrum utan sjöutsikt och uppgick till 10 500 kr. Om man räknar baklänges utifrån de priser vi fått för extranätter och uppgraderingar av rumsstandard kan man komma fram till att själva yogan kostade 8 600 kr eller c:a 360 kr per timma. Prisvärt eller ej? Inte jämförbart rakt av, men ändå: För en månads yoga på SATS betalar jag 599 kr och då ingår även fri tillgång till gym och träningspass.
Att Mia har arbete med att förmedla boendet och därför vill tjäna lite pengar även på det kan jag ha en viss förståelse för. På motsvarande sätt som jag räknade baklänges ovan tillsammans med uppgift från DMellos (där vi bodde) om vad rummen kostar när man bokar direkt hos dem kan jag ju lätt räkna ut hur mycket Mia skar emellan på rumsförmedlingen: Vad gäller mitt rum minst mellan 2300-2700 kr, sedan kanske man får utgå från att hon fick lite rabatt på rummen också, därav minst. Sedan är det ju bara att multiplicera med antalet deltagare. Rätt lättförtjänta pengar skulle jag tro.
Inför resan hette det att ”gruppen” reste ner lördagen den 15 november för att landa och bonda lite innan retreatet började. Vår kursledare dök dock upp först på tisdagen, alltså dagen innan yogan startade. Tyckte vår kursledare kanske att hon inte var en del av gruppen?
Endast en av deltagarna gav mig någon återkoppling om detta med fotografering. Hon berättade att hon kände sig lite obekväm med att någon bild skulle kunna läggas ut som visade henne i en ofördelaktig dager. Jag förklarade att jag skulle kunna ha en helt annan uppfattning än hon om en bild kunde ge ett ofördelaktigt intryck eller inte, men att jag kunde dölja henne från de bilder hon förekom på, men det ville hon inte heller och jag tolkade det som att hon sedan droppade frågan.
En av kvinnorna anförtrodde sig att det nog bara var hon och jag som betalat för yogan. De andra skulle var gamla kompisar alternativt vara här som assistenter. Att vi hade lite olika roller här talades det först tyst om. Hade det inte varit en lämplig del av introduktionen av vårt retreat? Det var först, jag hörde vad hon sade, men förstod inte vad hon menade med en viss instruktion, som Mia tyckte att det kunde ju assistenterna förklara och hjälpa mig med. Alltså, hur låter det? Nästan lite primadonneaktigt. Det där befattar inte jag mig med…
Och två eller tre assistenter när vi bara var två betalande deltagare, om det nu var så, vad fanns det för behov av det? Kändes konstigt. Eller var det bara för att vi inte skulle verka vara för få deltagare? Lite utfyllnad…
Jag är ju van vid att yogaledare förutom att själva visa de olika positionerna även går runt och hjälper deltagarna med övningarna. Ger lite tips och kommer med korrigeringar. Jag vet inte om Mia överhuvudtaget hade koll på om vi gjorde i enlighet med hennes intentioner. Det kändes snarare som om hon var fullt upptagen med sin egen yoga. Och efter de inledande, irriterade reaktionerna undvek jag att fråga så mycket mer. Ibland låg jag på golvet och undrade över vad fasen jag höll på med, utan att det gav så mycket ledning att ens kolla vad Mia gjorde. Vissa rörelser var väldigt subtila och ibland var vi inte heller i fas med varandra då hon tyckte att vi kunde följa flödet i vår egen takt och med de moment som passade oss.
Efter avslutat pass visade det sig att det inte bara var fotograferingen i sig det handlade om. Jag passade på när jag tyckte det såg ut som om det var lite mer rörelse i våra övningar och det sammanföll med att någras rumpor var uppe i luften. Visst, jag är säkert lite obetänksam ibland över vad folk och inte minst kvinnor reagerar på. Lite väl fåfängt kan jag tycka att det blir ibland, men det är ju bara att gilla läget.
Men Mia, istället för den näsknäpp jag fick av dig och din antydan om att jag passade på att ta upp kameran enbart för att få fina rumpbilder, varför kunde du inte ha sagt till i förväg om det var så att du inte ville att jag fotograferade i samband med yogan? Jag hade ju bett om återkoppling vad gäller mitt fotograferande och om vi nu är på en yogaresa måste du väl ha förstått att jag även ville ta några bilder från våra yoga-övningar?
Mia: – Det är också konstigt att du som ensam man bland fem kvinnor… Meningen blev hängande i luften och när jag ville förstå vad du menade fick jag ingen förklaring. Det var en synnerligen obehaglig insinuation du kom med. Jag tackade i alla fall för återkopplingen, men i mitt stilla sinne undrade jag om den var färgad av en kvarhängande irritation över att jag påpekat att jag inte alltid förstod vad du sade. Den återkopplingen verkade i all fall inte ha fallit i god jord. Och det var ju inte så att du följde upp med att fråga om jag nu hörde bättre vad du sade. Och Mia, jag lovar dig, om man nu skulle vilja ta fina rumpbilder, då skulle man lyckas betydligt bättre nere på stranden.
Sedan kom det mera från Mia, sådant som hon sa att hon hade glömt att säga: – Det här är ett alkoholfritt retreat. Dricker ni alkohol kommer yogan inte ge avsedd effekt. Men, det är klart, vill man ta ett glas till middagen kan väl det vara OK. Det har jag ju själv gjort också. Hallå! Är det ett alkoholfritt retreat eller är det inte det? – Och egentligen ska man inte gå på toaletten under passen, det stör flödet. Nu var inte detta riktat mot mig, men om ledaren själv springer på toa, är väl det om något ett exempel på att det är OK, samtidigt som det, om något, stör flödet när ledaren försvinner på toa. – Men, det är klart, kniper det måste man ju gå på toaletten. Tidigare hade vi fått höra att man skulle hålla i pet-flaskan på ett särskilt sätt när man drack vatten, så att den inte lät så mycket. Nu blev vi ombedda att helt avhålla oss från att dricka vatten. Varför nämner du allt detta först nu? Så att vi ska få dåligt samvete för att vi brutit mot outtalade regler?
Jag tittade ibland lite på Mias mun för att se om jag därigenom bättre kunde förstå vad hon sade. Föga förvånande upptäckte jag då också att hennes tal var klart och tydligt när hon öppnade munnen och att det blev mer svårbegripligt ju mindre hon rörde på munnen. Har man då munnen riktad rakt upp mot taket eller rakt ner mot golvet och inte artikulerar ordentligt, inte undra på att det blir svårt att förstå.
Nu ska i sanningens namn sägas att detta inte är unikt för Mia, utan gäller flera yoga-ledare jag haft. Min teori är att yogan är tänkt att äga rum i en lugn miljö, man ska då inte heller prata högt och då har många svårt att skilja på ljudvolym och artikulation. Det blir lätt att man liksom sväljer orden. Jag förstod att jag inte var ensam om att ha svårt att höra instruktionerna, men, som någon sa, efterhand lär man sig vad som komma skall och då kan man lättare gissa sig till vad det är Mia säger.
När jag replikerade på en fråga om det var något vi undrade över, försökte jag relatera till ett visst moment genom att repetera vad jag trodde att hon hade sagt. Istället för att t ex säga: – Menade du kanske det här…?, blev svaret, – Så där sade jag inte!
Vissa rörelser kunde man inte heller riktigt förklara hur de skulle utföras, menade hon. Man kände bara om man gjorde rätt. Flum eller bristande pedagogik säger jag då.
Vid något annat tillfälle upptäckte jag först efter jag hade slagit mig ner på ”vår” restaurang vid stranden att Mia satt en bit bort. – Jaha, satt du där, kläckte jag ur mig. – Ja, jag vill vara lite själv på förmiddagarna. OK, jag förstår. Jag ska hålla mig undan.
Jag har redan fått frågan om vad det är för yoga jag varit på. Många är ju rädda för att sätta etiketter på saker och ting, men för att ändå kunna förklara för någon som inte vet vad Body Love yoga är, har jag försökt beskriva denna yogapraktik som en slags soft Vinyasa med fokus på bäckenbotten. Mot slutet förklarade Mia också lite bättre vad den här yogaformen var tänkt att gå ut på och om jag nu förstått det rätt, kan den bl a ses som ett alternativ till dearmorering. Med dearmorering brukar man mena att man frigör känslomässiga blockeringar och spärrar som byggts upp i kroppen från tidigare trauman och andra erfarenheter, ofta genom någon form av healing.
Mia uppmanade oss ofta att vi skulle känna efter. – Känn alla förnimmelser och sensationer i kroppen. Förnimmelser javisst, det behövs ju inte så mycket för att förnimma något. Men, sensationer? Vad skulle det vara? Nä, dit kom jag aldrig och jag vet inte om någon annan gjorde det heller.
För mig var yogan, i det stora hela, en besvikelse. Jag tycker denna yogapraktik blev rätt enahanda och uttråkande, utan att jag upplevde något av det som sades vara syftet med det hela. Jag framkastade att denna yogaform kanske mer passade kvinnor, men det fick jag inget gehör för. Jag tyckte inte heller att Mias sätt att leda yogan ens nådde upp till godkänt. Kanske hade jag kommit längre med en annan pedagogik och om jag mötts av en större lyhördhet. Detta är ju min upplevelse och det behöver ju inte innebära att någon annan inte skulle få ett större utbyte av denna yogaform och det sätt på vilket den förmedlas av instruktören. Men, några saker tar jag med mig att fnula vidare på, att bredda framförallt fötterna och detta med att öppna upp axlarna.
Men, det viktigaste av allt: Jag kom iväg till Indien!
Och tack du som kom fram efteråt och berömde mig för det du tyckte var mitt mod att säga vad jag tyckte, istället föra att, som du sade, bara jamsa med och tycka att allt var så bra när det inte var det. Än en gång, tack för din uppmuntran att vara autentisk, som du uttryckte det! Och tack du som skrev något liknande i ett mess efteråt. Och tack ni deltagare! Det var trevligt att få umgås och lära känner er lite.
