Följ Sommarsegling 2019
( 58 Followers )
X

Följ Sommarsegling 2019

E-mail : *


Läsö-Wallhamn

Med Charlotta Lind
3-9 juni
Rutt: Österby havn (Läsö)-Vrångö-Tistlarna-Styrsö (Tjälmen)-Vinga-Öckerö-Utkäften (Klåverön)-Åstol-Wallhamn

Vad härligt det är med intryck som ger avtryck. Så där så att man känner sig glad i själen, nästan lite lyckorusig. Den här gången var det inte främst Danmark, Läsö i det här fallet, som gav de största avtrycken, utan Göteborgs södra och norra skärgård. Vi hade säkert fått ett annat intryck av Läsö om vi hade kunnat njuta av sol och bad på de fina stränderna, men nu var det lite för svalt och solfattigt för det. Kanske var förväntningarna på de Göteborgsnära farvattnen inte så högt ställda. Jag hade ju upplevt hur flera göteborgare frynt lite på näsan åt denna del av kusten. Desto roligare då att få uppleva både härlig segling och vackra miljöer. Och så alla ljudintryck, näktergalen och alla hoande gökar och sälarna som så nyfiket spanade in oss. De absoluta höjdpunkterna för mig var Tistlarna och Vinga. Mäktigt också att ligga i naturhamnar öppna mot väst och ha hela Västerhavet i fonden. Väder och vind? Vi hade väl i stort sett allt förutom hagel, åska och storm. Tack Charlotta för trevligt sällskap, guidning och gott sjömanskap!

 

Aquileja har fått ett turboaggregat, en Code 0. Premiär på överfarten från Läsö till Sverige. Kul segel som ökade farten rejält. 🙂
Tistlarna. Smaka på namnet! Ogästvänligt så det förslår när inte vädergudarna vill vara med en. Men, ack så lockande. Den sydligaste utposten i Göteborgs skärgård, ville jag ju inte missa. Jag har förstått på många seglande göteborgare att det är många som inte varit där. Men, tanken att ligga över natt efter överseglingen från Danmark fick vi avskriva, blöta klippor och en oförmånlig väderprognos talade sitt tydliga språk.
Vi snurrade runt lite längre in och kikade på alternativa naturhamnar, Kungsö och Fjordholmarna, men båda alternativen kändes rätt utsatta, så istället hamnade vi i Vrångös gästhamn.
Vrångö visade sig vara en en alldeles charmant ö. Många göteborgare tycks dissa allt söder om Marstrand. Obegripligt tycker jag och Vrångö var första exemplet på vilka trevliga öar det finns även söder om Bohuslän.
Även om Vrångö var en slags villaförort till Göteborg saknades inte idyll som får en att tänka på fiskelägena längre norrut.
Kanske är det här man borde ha bott? Folk pendlar in till Göteborg och vardagar räknade jag till över 30 båtförbidelser till Saltholmen. Man kan t o m röja runt i stan och ändå komma hem med nattbåten.
Ursäkta att vi stör. Vi kom visst lite väl nära upptäckte vi efteråt. Skäms…
Men, här skulle man ju vilja vara… Så plötsligen var vädergudarna med oss och vi kunde gå till Tistlarna. Ingen nackdel att ha en mindre båt här, då hade man haft fler tilläggningsmöjligheter. Vi klarade oss, men en tysk båt som kom lite senare bankade på grund.
Inte heller Charlotta som har seglat i Göteborg under en herrans massa år hade tagit sig till Tistlarna förut: – Idag skulle jag inte vija vara någon annanstans på hela jorden utom just här. Jag kan bara instämma.
Tistlarna har varit både fyr- och lotsplats, men bebos nu främst av fåglar.
Inte undra på att vi tyckte invånarna på ön lät upprörda över vår framfört.
Violer, violer överallt violer… Hmm, lät det som knyckt från ett fotbollsreferat?
– Vad flaggar ni för? Firar ni nå’t? Vilken dum fråga, förstod vi. En av de få mänskliga invånarna sträckte bara upp händerna i luften och pekade på den blå himlen. En anledning så god om någon att fira 🙂
Vi stötte på några biologer utsända av Göteborgs stad som gjorde en inventering av den allt mer sällsynta strandpaddan. De hade lite olika teorier om det var minkarnas, ormarnas eller någon hemsk sjukdom som hade decimerat beståndet och begränsat det till några få öar. Men, här verkar de trivas. Gröna och fina blir de tydligen när de lagt yngeltiden bakom sig.
Årets första dopp i havet avklarat (13,5 grader). Men, längre fram ökade temperaturen snabbt och på Vinga var temperaturen uppe i 18 grader och vi tappade till slut räkningen på antal dopp.
Vindprognosen gjorde att vi lämnade Tistlarna i kvällningen och vi snirklade oss fram i vackra leder och förbi öar som Donsö och Styrsö. Här går vi i en trång led mellan Lilla och Stora Rävholmen och siktar Vinga i horisonten.
Det sägs ju ”alltid” blåsa från väst på Väskusten, men i natt förutspåddes ostliga vindar och vi hittade en Kryssaklubbsboj i en flad på Styrsös västsida. Tack SXK! Vad mäktigt att ligga i en naturhamn granne med Västerhavet.
Förutom Läsö och Tistlarna var ju Vinga ett av de planerade höjdpunkterna på denna segling. Men, skulle vi få plats med våra fyrtio fot? Det var ju Sveriges nationaldag och många ville väl ge sig ut i ett fina vädret… Och så var det ju så strömt… Charlotta som är engagerad i Vingas vänner och jobbat på Vinga piggade upp med historier om båtar som bara svoshat igenom sundet utan att få stopp på båten och så var det ju det där grundet på andra sidan hamnen. Inte utan att jag stod på tå när vi närmade oss inloppet. Allt gick väl och vi fick paradplatsen 🙂
Vinga känns lätt igen på sin ståtliga fyr och båk. Båken innhåller bl a en fotoutställning om livet under ytan. Jag hade ingen aning om vilka märkliga och färggranna djur som finns där nere. För snarare tankarna till korallrev i varma vatten. Efter det att fyren avbemannades, ledde ett upprop om förfallet på Vinga till att Vinga vänner bildades, som idag förvaltar mycket av ön.
Finbesök ombord på Aquileja. Birgitta, Marie och syster Blenda från Vingas vänner gläder oss med roliga historier.
Stor flaggning på Sveriges nationaldag. Senare fick vi grannar som hjälpte oss att sjunga nationalsången. Men, får man svära i kyrkan? Borde inte texten förnyas? Kanske inte var en så dum idé med Öppna landskap?
På guidad tur med syster Blenda. Här växte Evert Taube upp fram tills han var i trettonårsåldern – om jag nu minns rätt. Pappan var ju fyrmästare på Vinga. Några år senare gick han ju, som bekant, till sjöss. Det sägs att han fick inspirationen till Flickan från Havanna från en flicka på locket till en cigarrlåda som flöt iland på stranden på Vinga. Annars är det tydligen inte så mycket av hans visskatt som stammar rån Vinga, men telegrafisterna på Vinga fascinerade honom och av det blev det Telegrafisten Anton Hanssons vals. Delar av huset är idag ett litet spännande museum.
Trots vad som ser utsom en synnerligen stadig konstruktion med porfyrsten känns det som det som det svajar när man var högst upp i Vingas fyr. Utsikten? Bilden talar för sig själv.
Vinga är ju Göteborgs yttersta utpost och i diset skymtar storstan och hamnen.
Den här fina segelekan tänkte svosha rakt igenom sundet vid Vinga, men med strömmen blev det tvärnit i höjd med vår akterspegel. Efter en stunds paus på ön fick de vackert vända tilbaka.
Vi landade kort på Öckerö för lite bunkring och är man på Västkusten måste man ju gå till feskeaffären.
Inte Götaverken direkt, ribban har sänkts rejält efter varvskrisen för många år sedan, men Öckerö visade sig i alla fall vara en inte helt obetydlig varvsö. Här får Gladan och Falken lite kärlek.
Ja, var är vi nu, Hälsö, Rörö…? Den ena idyllen efter den andra på E6:an upp mot Marstrand avlöser varandra. Funderar över varför många av öarna i norra skärgården är anslutna till Hisingen med bilfärjor, emedan öarna i södra skärgården fått nöja sig med passagerarbåtar. Fast som besökande turist, kan jag ju föredra de bilfria öarna.
Säsongspremiär för bergskilarna. Övernattning i naturhamnen med det fantasieggande namnet Utkäften, på Klåverön söder om Marstrand. Vad kan ha givit upphov till det namnet? Var det någon som fick på käften eller är det bara en illustration av att det är ett gap ut mot havet? Återigen, mäktigt att ha hela havet utanför knuten. När vinden antog i styrka på morgonkvisten visade sig hamnen dock inte vara riktigt så skyddad som hamnbeskrivningen antydde. Vi lade oss på svaj istället, men si, när ankaret skulle upp var ankarspelet helt dött. Endast reläets klick hördes. Så, det vara bara att hiva upp drygt 20 m kätting för hand i den tilltagande vinden. Puh!
Nåja, innan morgonens vedermödor han vi njuta av en underbar kväll. Carlstens fästning på Marstrand syns vida omkring och här är vi ju dessutom rätt nära.
Skönt att ha lagt till, men det är nästan så att man hade velat byta plats med seglaren där ute.
Det blåser alltid mycket på Västkusten kan man höra. Och visst kan det, som här, blåsa på rejält, om än inte alltid. Varför krångla till det med ett storsegel? Här gör vi närmare åtta knop med bara en självslående fock.
Sista anhalten blev Åstol. En ö vid Marstrandsfjorden nära Tjörn som har en alldeles naturlig hamn åt öster med skydd för Västerhavet. Inte undra på att den ön blev bebodd och tätbebyggd och en viktig fiskehamn. På sextiotalet sägs tjugo ståltrålare haft ön som hemmahamn. Idag tycks fritidsbåtarna ha tagit över, men några mindre fiskebåtar verkar fortfarande vara aktiva. Som på så många andra öar i Bohuslän var man strängt religiös på Åstol. Här härskade schartaunismen. Vanliga dödliga tordes inte flytta dit. Vad skulle grannen säga om man satt på uteplatsen och tog sig en drink innan maten?
Hur många sekundmeter blåser det när flaggan står så här och t o m flaggstången böjs i vinden?
Åstol

Provsegling i 17 m/s

Charlotta vid rodret
Mäktiga Tjörnbron
Inloppet Stenungsund

Flera kände sig kallade, men fullföljde inte, så till slut blev det jag och Charlotta Lind, ny, trevlig bekantskap och kappseglare från Göteborg som skulle ge oss ut på årets premiärsegling med Läsö i Danmark som huvudattraktion. Först en kort provtur från Vallhamn till Stenungsund för att kolla att allt fungerade och satt där det skulle, kombinerat med lite bunkring. Riktigt busväder, regnigt och upp mot 17 m/s i byarna, men med en erfaren kappseglare ombord var ju inte det något problem. 🙂

Satt nu allt där det skulle? Nä. Ett av reven hade jag glömt bort att fästa i mastliket. Bra med provturer innan man ger sig ut på havet.

Skönt att lämna Valhamn. Vi är ense om att det är Tjörns fulaste plats.

Filosofiskt svammel

På Aquileja lägger vi inte toapapper i toan, utan i hundbajspåsar. Fram t o m förra året var de alltid svarta. På Coop i Stenungsund kunde man dock bara välja mellan gröna och rosa! Vilken vånda. Måste man välja nu igen?

Är det ett tecken i tiden? Ska man göra en politisk tolkning? Miljön är grön och feminismen rosa. Fast de svenska feministerna åkte ju ur EU och de dito gröna halverades väl? Coop kanske vill göra ett statement? Stötta förlorarna? 🤔

Eller har jag bara tråkigt? Man kanske inte ska fundera så mycket? De gröna påsarna matchar ju rätt väl. Och det är ju trots allt bara en djävla plastpåse. Simple as that 🙂

Borde de förresten inte vara gjorda av papper?

Ingen fotobeskrivning tillgänglig.
Inga Wall … verkar som du har liiite för mycket tid att fundera…🤣…. tv play på mobilen
.
  • Anna Grahn Djupa tankar nu😂
    .
  • Janet Bergqvist Bra val, grönt är skönt 😎.
    .
    Tobias Törnebohm Eller grönt för styrbord och rosa som den nya röda babord.
    Babord som lär komma av att det (bakbord) var den sida som rorsman hade bakom ryggen då styråran var fäst på styrbord.
    Babordssidan ansågs av tradition inte lika fin som styrbord. När fartyget låg för ankar togs till ex. manskap ombord på babordssidan, medan högre befäl kom via styrbordssidan.
    Som du ser har jag också redan för mycket fritid 😀
    .
    Per Karlbom Tobias Törnebohm Tänk vad filosofiskt svammel kan ge nya lärdomar…🙂
    .
  • Lena Tamp Eller av återvunnet plast?😉
    .
  • Ruth Michaeli ….och när det läcker igenom papperspåsen Per, 
    .
  • Ulf Stenfeldt Det borde vara papper. Lite stryk får man ta….😃😎
    .
  • Per Jutemar Kanske dags att skippa plastpåsarna!
    .
  • Ingvor Ekinge Kan det vara att den gröna inte är gjord av plast? I så fall är valet lätt!😉
    .
  • Agneta Brangmo Plastpåsar är inte helt fel om de inte hamnar i havet
    .
    Bilden kan innehålla: en eller flera personer
    .
    • Susanne Roos Agneta Brangmo Jo, lite faktiskt, läs min kommentar nedan. Fast, du har helt rätt om nedskräpningen. Ett perspektiv som nästan alltid glöms bort när tygkassar ställt mot plastkassar.
  • Mattias Thulin beror väl på vilken sida toan är? grön om den är på styrbord 😜🤪
    .
  • Charlotta Lind Majspåsar!
    .
  • Hans Berkegård ….frågan är väl med var ni hittar hundbajs att lägga i påsarna, när ni är på öppet hav 🙂 ?
    .
  • Gunilla Albrektson Ha ha var glad att du bara behöver väja färg. I Thailand måste du även välja doft på påsen.😉
    .
    • Per Karlbom Susanne Roos Oj, inget politisk statement alltså 😉 Intressant Susanne!
      .
    • Susanne Roos Den svarta plasten kan inte sorteras ut och återvinnas just på grund av sin färg – den laserteknik som används vid sortering klarar inte av att urskilja svart plast vilket gör att den går till förbränning istället för återvinning.
      Svart plast är ju idag ett vanligt förekommande material inom restaurang- och måltidsbranschen och finns exempelvis i matlådor, salladsformar, dressingburkar och liknande. Många butiks- och restaurangkedjor jobbar nu därför på att byta ut sin svarta plast. Så det är nog inte bara i bajspåsehyllorna den svarta plasten snart kommer att försvinna, förhoppningsvis. 👍🏼
      .
      Anders Rosen Intressant Susanne men hur sorterar man ut hundskiten ur dom icke svarta påsarna innan dom går till återvinning
  • Mikael Haake Det finns alternativ.
    .
    Ingen fotobeskrivning tillgänglig.
    .
  • Mikael Ljunggren Ser att en rumpdusch sticker upp till höger om plastpåsarna så frågeställningen borde vara enkel, använd den 🤗
    .
  • Anna Andersson Maria väljer ROSA !!👊🏻

Äventyret börjar…

 på Vallhamns Marina.
.

Slow sailing del 2

Så börjar då sommarens äventyr 🙂. Jag har funderat, planerat, inhämtat tips och råd, lånat sjökort (Tack Tobias!), beställt ytterligare kort och hamnbeskrivningar, letat gastar… Men, allt kändes ändå lite abstrakt. Sommaren var ju långt borta. Och så vips, var den här. Märklig känsla att sätta nyckeln i ytterdörren i morse. Samma känsla som när jag lämnade båten i höstas och skulle byta hem efter drygt tre månader ombord. Avsked och uppbrott. Vad väntar nu?

Är du lite sugen på att mönstra på? Du kan läsa mer på karlbom.se och skickar du din mejladress får du ett informationsbrev som beskriver upplägget.

Bilden kan innehålla: himmel, hav, bil, utomhus och natur
Bilden kan innehålla: bil och utomhus

 

Kommentarer

Epilog sommarseglingen 2018 och prolog sommarsegling 2019

Lite sent påkommet, men kände att det var dags att summera seglingen 2018. Inte minst för att det börjar kännas som att det är dags att planera lite inför seglingen 2019. Hur gick det egentligen? Vilka lärdomar kan man dra? Ni som var med, kom gärna med kompletterande synpunkter!

Vi inledde med en rask segling från Nynäshamn till Simrishamn. 2,8 dygn höll vi på och då pustade vi ändå ut efter en jobbig kryss och lagade middag i en skyddad vik vid Grytholmen och unnade oss t o m några timmars sömn. Även nästa kväll fixade vi middag i lugn och ro, vid Kiddeholmen, men sedan fortsatte vi ut i natten. På morgonen väcktes jag av vaktlaget, fick bevittna en underbar soluppgång och Utklippan som låg som en hägring i ett kav lugnt hav. Därifrån blev det motorgång till Simrishamn. Avverkad distans c:a 318 M, d v s i genomsnitt 114 M per dygn. Inte så illa ändå med tanke på uppehållen på vägen.

I Simrishamn inleddes det som skulle bli en långsam segling med tid för upptäcktsfärder på land och som skulle ge utrymme för impulser att gå till hamnar jag inte visste om att de fanns, som var värda en omväg eller ett längre uppehåll. I mångt och mycket blev det också så. Många cykelturer blev det, tid för sol och bad och både musik- och skutfestival som vi inte hade en aning om. Takten sjönk väsentligt jämfört med den inledande snabbseglingen. 1210 M tillryggalades från Simrishamn till sluthamnen Vallhamn på Tjörn.

Per effektiv seglings- och upptäcktsfärdsdag (dagarna för av- och påmönstring borträknade) blev det ett snitt på 18 M/dag, vilket ändå var lite mer än jag skulle ha gissat mig till. Kanske betingat av att jag upplevde seglingsperioderna som lite väl korta. I huvudsak mönstrade gasten/gastarna på söndag eftermiddag och mönstrade av lördag förmiddag. Så, det är klart att de som kom ombord också ville passa på att få segla en hel del.

I sommar tänkte jag bjuda in till flera längre seglingsperioder. Jag har börjat skissa lite på tider och rutt och preliminärt inleder jag under Kristi Himmelfärdshelgen med Bohuslän och om håg och väder inbjuder till det, kanske också lite längre söderut och t o r Läsö i Danmark. När vi är mätta på Bohuslän tänkte jag fortsätta längre norrut mot Fredrikstad i Norge och över till Tönsberg och sedan följa den norska kusten och gå in i fjordarna och gå så långt som tiden medger.

Totalt seglade jag c:a 1700 M på Aquileja under 2018, så många sjömil blir det nog inte i sommar…

Jag ser fram emot att höra av dig om du skulle vara sugen på att segla på Aquileja i sommar. Skicka gärna ett personligt meddelande och flagga för ditt preliminära intresse.

Ingen fotobeskrivning tillgänglig.
Kommentarer
  • Salomonsson Claes En härlig segling i Bohuslän ! Många fina minnen 😃
    Tack
    Claes
    .
  • Tobias Törnebohm Hej. Kul att Du siktar mot norge. Kan ge en hel tips. Samt låna ut sjökort om du vill. Har hela norge tom nordkap.
    .
  • Tobias Törnebohm P.s sen får du segla över o hälsa på i skottland. Där kan du få ankarwhiskey the real way
    .
    Per Karlbom En vacker dag så, men då har väl lättat till Marocko 🙂
    .
  • Johan Gustafsson Bra jobbat
    .
  • May-Lis Farnes Trevligt att du vill utforska Norge. Landat med den långa kustlinjen. Där hav och fjäll möts. 😁
    .
  • Johnny Jørgensen Tak for at jeg måtte komme på turen det var super 😎🇩🇰🇸🇪
    .
    • Per Karlbom Det vara bara jätteroligt att träffa er igen och kul att du kunde hänga med på ett ben. Vill ni se Bohuslän eller Norge är ni hjärtligt välkomna att haka på.
      .