Höstsegling – Per Karlbom

Rutt: Rindö hamn-Träskö Storö-Finnhamn (vandrarhemsbryggan)-Rindö hamn
Datum: 7-8 november

Emedan andra nöjt rapporterar om att de äntligen fått upp båten och fått på presenningen, drar vi ut på en sen höstsegling. Båten har i huvudsak legat still sedan jag kom hem från Norge, vilket var mer än två månader sedan. Nu kände jag verkligen suget av att komma ut.

Dessutom har jag ägnat en del av tiden sedan dess åt att få revningen åtgärdad. Den har egentligen krånglat mer eller mindre sedan båten var ny och jag har flera gånger bett Rosättra att kika på vad som kunde vara fel. Den här gången lämnade jag in bommen till Benns.

Ni som har följt min segling har också läst om batteriproblem som fixades lite provisoriskt vid två tillfällen. Nu skulle det till en permanent lösning baserad på litiumbatterier. Inte så bara visade det sig, alla möjliga ifs and buts.

Bäst att prova både revning och elsystem innan säsongen var över.

Här syns en del av den nya elinstallationen. Förbrukningsbanken om tre stycken litiumbatterier på totalt 285 ampere, vilket tydligen kan jämföras med ca 570 ampere om det vore traditionella blybatterier. Här syns även en ny landströmsladdare anpassad för litium och en dc/dc-laddare som reglerar laddningen från generatorn av både förbruknings- (litium) och startbatteribanken (bly).

På lördagen var det mest blygrått, men bra med vind. Besättningen bestod av Elisabeth, Linnea och Joakim. Efter koll med besiktningsmannen att bastun fortfarande var öppen var siktet inställt på Träskö Storö. Men, vad vi snurrade runt och letade angöringsplats. Vi provade nog åtta olika ställen runt ön innan vi gav upp. Vinden snodde runt klipporna, förväntat vindvrid gjorde att det inte kändes bra eller så var det för grunt. Det fick bli Finnhamn istället, vilket visade sig bli perfekt.

Perfekt för att även här var bastun öppen, dessutom lättillgänglig och påslagen och varm lagom tills vi hade lagt till.

Här laddas det med en pilsner inför bad i både bastu och havet. Linnea är gravid så hon valde att stå över både alkohol och bastu. Det är ju närmast chockartat att kasta sig i vattnet i november, men vilket lyckorus efteråt. Dessutom försvann molnen och himlen lyste stjärnklar, extra effektfullt när man kommer en bit ut i skärgården där storstadens belysning inte stör.

Ingen sommarvärme direkt, men ändå tillräckligt lockande för att äta frukost i sittbrunnen.

Här vid vandrarhemsbryggan har jag fått ligga några gånger under högsäsong i samband med charterseglingar, men ingen större konkurrens om platserna nu.

Den enda segelbåten vi såg låg på svaj här i Paradisviken.

På utvägen gick vi den traditionella leden ut via Grinda och söder om Svartsö-Ingmarsö. För att få lite variation gick vi norr om dessa öar på hemvägen och in i den smala passagen mellan Ljusterö och Örsö.

Vinden räckte bara bitvis till för segling. Men, vem klagar med det här vädret? Vi ville inte komma tillbaka för sent, så en del motorgång fick det bli. Seglen skulle ner nu, så det här blev sista seglingen för i år. Båten kommer dock att ligga kvar i vattnet, vilket blir en ny erfarenhet. En del nya utmaningar att fundera över, t ex täckning och konservering av motorn med båten i sjön.

Rev och nytt elsystem då? Vi började med att prova revet. Precis samma fel som innan inlämningen till Benns. Suck! Till Benns fördel ska dock sägas att man beklagade att man inte fixat felet och att man erbjöd sig att komma till båten denna gång och att man dessutom hade en teori om vad felet bestod i. Ingen är ofelbar, det är hur man reder upp fel som skiljer agnarna från vetet. På ett visst varv menade man istället att ansvaret för de fel man inte lyckades laga låg hos mig och standardmässigt ville man dessutom ha betalt för att rätta till sina misstag. Elsystemet verkade i huvudsak fungera enligt plan. Några justeringar bör göras, så bra att vi fick tillfälle att komma ut en sista gång och prova.

2 svar på ”Höstsegling”