Rutt: Rindö hamn-Låghallskär-Sandhamn-Harö-Rindö hamn
Datum: 23-26 juni
Det har blivit lite av en tradition att fira midsommar på Hallskär, men nu var det ju några år sedan jag var i Stockholm över midsommar, så den traditionen såg jag fram emot att få ta upp igen. Känns som midsommar på riktigt. Dessutom skulle Leonora, 13 månader, begå sin seglingspremiär. Hur skulle det gå? Fast som min son påminde mig om att jag hade sagt: – Vad kan egentligen gå fel? Och vad kan dessutom gå fel när meteorologerna lovat ett historiskt bra midsommarväder. Inte sedan 1970 hade det tydligen varit så bra väder. Men, då har inte meteorologerna varit på Hallskär. Där har vi haft flera midsomrar med bra väder. Fast, kunde det verkligen bli så bra som de lovat? Jodå, och det blev bara bättre och bättre.
Leonora ser fortfarande lite frågande ut över var hon hamnat någonstans. Även mamma Linnea ser lite skeptisk ut.Slobi ser dock ut som om hon börjar känna sig lite mer hemtam.Fast, lite välling gör susen. Precis som hemma ju.Torsdag är ju arbetsdag för de flesta, så vi kastade inte loss förrän 16:50. Det hann bli kväll…Hallskär i sikte. 22:25 lade vi till efter att ha avverkat 33 sjömil. Tur att vi gick idag. Hur ska de andra som kommer imorgon få plats? Tänkte vi…Doppa fötterna, vad kul! Senare, när båtens papparazzi hade annat för sig, sänktes, på egen begäran, jodå, hon är väldigt tydlig med vad hon vill, en betydligt större del av henne ner i vattnet. Reaktionen var någon slags chockblandad förtjusning. Uppenbarligen lite kallare än på babysimmet i badhuset, men inget som tycktes påverka lusten till fler försök.Med halva matstolen (benen lämnades i bilen) med ombord blev det lite matro.Namnet till trots, Låghallskär, är det rätt brant att ta sig upp från båten till toppen. Belöningen är svårslagen. Några få öar till och sedan är det Estland nästa.Alla får hjälpa till att klä stången och jag och Slobi bidrar med blommor. Det ser ju kargt ut, men den som söker han finner. Jag har inte riktigt fått klart för mig vem som ser till att detta händer, men händer gör det, år efter år.Hur de andra skulle få plats undrade vi kvällen innan. Jag har nog aldrig sett så många båtar i den här viken. Jag räknade till tio båtar med anknytning ill Singel & Mingelsegling Stockholm, det gäng som fick mig att upptäcka midsommar på Hallskär.Jag och Leonora hade redan badat, men nu var ju resten av båten tvungna att midsommarbada.För Slobis del krävdes ett mycket moget övervägande innan hon försiktigt gled ner i vattnet. – Man kan ju slå sig annars. ??? Väl i, var hon istället svår att få upp ur vattnet.Vadå midsommarfirande? Jag vill sitta här i min stora fåtölj!Men, vad håller de stora på med!?Musikerna har varierat, men repertoaren består och fonden är lika fantastisk som vanligt.Fina, lilla familjen.Kvällssamling på berget för grillning. Leonora upptäcker en wauwau på nära håll, Pers skeppshund Loke.Hundar brukar ju inte alltid gilla barns ömhetsbetygelser, men Loke lät sig väl finna. Leonora verkade förtjust och Loke totalt ointresserad.Med lite gott käk sitter jag bra här.Grillen har inte funnits ombord på flera år, så jag kände mig lite som en nybörjare, men gott blev det.Ja du Mats, så dags att kolla segeltrimmet när du redan blivit upphunnen 🙂
Vi stannade till en kortis i Sandhamn för att fylla på vatten. Vad olika man kan fira midsommar. Drastisk kontrast till midsommar på Hallskär. Vi flydde fältet så fort det bara gick.
Humör och utstrålning ändrar karaktär med blixtens hastighet.Vad enkelt livet vore om man själv var lika lättroad.Är det månne kölsvinet som varit uppe och grisat ner?Efter lite sökande fastnade vi för en vik på Harö.
Vi kanske inte skulle kalla det för en strand, men för Leonoras del dög det mycket väl som badplats.
Det hör ju till båtvärldens vett och etikett att hälsa på båtar man möter. Leonora har snabbt förstått vinken.Ett kritiskt moment: Att gå iland eller ombord med ett litet barn i famnen.Möte med skärgårdens vackraste och pampigaste ångbåt, ss Norrskär.Ibland händer det. Det blir bara för varmt. Lätt avhjälpt med en tamp som låter en bogseras av båten.Är det lite skräckblandad förtjusning hon utstrålar över pappas påhitt?Så var denna midsommarhelg avslutad för oss och många fler. Rena autostradan genom Lindalssundet. Kustbevakningen låg och höll koll på oss, så vi inte seglade för fort. Max 12 knop här…
Tack Slobi, Linnea, Leonora och Joakim för en härlig midsommarhelg. Jag tror Leonora är en blivande sjöbuse.
